Lagen säger

Givetvis är jag varken liberal kväkare eller scientolog. Förutom att det svenska uttrycket ”att vara någonting” kanske leder tankarna fel, det ”man är” är väl knappast det enda som definierar en som människa.

I varje gjorde jag ett test på internet som skulle visa vad jag hade för livsåskådning. För de som känner mig kommer det knappast som någon överraskning att ”sekulär humanist” hamnade överst. Mer förvånade är är då kanske att jag ansågs vara 77% ”liberal kväkare”. Gör gärna testet själv och jämför med mitt resultat:

1. Secular Humanism (100%)
2. Unitarian Universalism (92%)
3. Liberal Quakers (77%)
4. Nontheist (74%)
5. Theravada Buddhism (68%)
6. Neo-Pagan (66%)
7. Mainline to Liberal Christian Protestants (60%)
8. Taoism (52%)
9. New Age (50%)
10. Orthodox Quaker (40%)
11. Reform Judaism (40%)
12. Mahayana Buddhism (39%)
13. Scientology (27%)
14. Bahá’í Faith (26%)
15. Sikhism (26%)
16. New Thought (25%)
17. Jainism (24%)
18. Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints (Mormons) (19%)
19. Christian Science (Church of Christ, Scientist) (17%)
20. Seventh Day Adventist (17%)
21. Mainline to Conservative Christian/Protestant (13%)
22. Hinduism (11%)
23. Eastern Orthodox (9%)
24. Islam (9%)
25. Orthodox Judaism (9%)
26. Roman Catholic (9%)
27. Jehovah’s Witness (7%)

Naturligtvis kan man kritisera urvalet av religiösa inriktningar men det är, om än med en viss betoning på suspekta protestantiska halv-sekter, ett ganska stort urval och det känns ganska seriöst, betydligt seriösare än många andra tester jag gjort.

Det är även lustigt att katolska kyrkan kommer näst sist. Det känns inte mer är rättvist med tanke på hur upprörd jag blir varje gång de konservativa höger-kristna lägger sig i politiken. (Jag tycker iofs illa om när LO och Svenskt näringsliv lägger sig i politiken också.)

Läste senast i dagens DN om folkomröstningen om abort i Portugal. Nej-kampanjen till hälsa och frihet (ja-kampanjen för patriarkatets ointelligenta mörkermäns marsch för ofrihet och intolerans) leds givetvis av påven för katolska kyrkan och hans enkönade vatikan-”stat”.

Känns bra att veta att vi istället för att använda biståndspengar till svältande barn i Afrika och kampen mot AIDS och malaria så använder vi dem till att genom EU understödja de fattiga länderna Portugal, Frankrike, Italien, Irland och Spanien. De behöver pengarna för att kunna stödja sina konservativa bönder och katolikernas guds-rättfärdigade kamp mot frihet, mänsklig utveckling, miljö och vetenskap.

Då känns det mycket bättre att vara 77% liberal kväkare. Helt tydligt går det att vara kristen och ändå ta avstånd från den auktoritetstro som tyvärr finns i de flesta samfunds idé om det finns något speciellt man ska tro på (utan att få någon anledning till varför).

Jag läste precis en artikel i tidskriften Humanisten av Olle Häggström, professor i matematisk statistik på Chalmers, ordförande i Svenska matematikersamfundet och ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.

Han går mycket hårt men sakligt åt nationalekonomers sätt att se (eller inte se) världen. Han kritiserar en bok av nationalekonomer som handlar om hur man bäst ska använda en viss summa pengar för att rädda världen.

Jag ska inte beröva er nöjet att själva läsa artikeln men kan i varje fall ge er följande citat:

”När den räntesats som används i en ekonomisk kalkyl ger så hårresande slutsatser som Copenhagen-panelens konstaterande att vi inte bör bry oss om att medelst minskning av koldioxidutsläppen bromsa klimatförändringarna, så står vi inför valet mellan att förstöra vår jord och att be ekonomen ifråga ta sin räntesats och fara dit pepparn växer. Jag förordar det senare alternativet, som faktiskt redan tillämpats i skogliga sammanhang:”

Detta är en artikel i den ständiga kampen mellan naturvetenskapens idé om att studera naturen och försöka förstå hur den fungerar och nationalekonomernas tro att världen anpassar sig efter deras hugskott samt att det som inte nationalekonomer mäter i pengar inte existerar.

(Jag erkänner för övrigt att jag läst matematik på Chalmers / Göteborgs Universitet.)

Jag zappade runt på TV och fastnade av någon outgrundlig anledning (har nog egentligen mer att göra med kvaliteten på det övriga som visades) vid SVT1 och ”Supernatural”. Först tog jag det bara som en vanlig dramaserie (ett tag trodde jag till och med att det var en film) sedan insåg jag att det var reaktionär amerikansk propaganda av värsta sorten.

Det handlade om en man A som hamnade i en småstad där han mötte en tjej B som bodde hos sin morbror och hans fru. Småstaden var blomstrande trots att ställena runt omkring förföll. Samtidigt träffar As bror C en kvinna D när han stuckit från sin bror för att pröva sina egna vingar. D pratar om att hon inte stod ut där hemma där hennes familj ville bestämma (fast de ville hennes bästa), hon ville bestämma själv trots att det kanske inte var det bästa och stack därför hemmifrån.

Här börjar det reaktionära budskapet gå upp för mig. När det sedan visar sig att småstaden mår så bra bara för att de offrar förbipasserande till en hednisk gud från Skandinavien, ”en individ måste offras för det gemensamma bästa”. Detta budskap hamras in från de som offrar andra ungefär hundra gånger.

Brodern C dumpar kvinnan D för att han blir orolig för sin bror A och kommer tillbaka lagom för att rädda brodern A och tjejen B som är påväg att offras av tjejen Bs morbror med hustru (för det allmänas bästa).

I slutet visar det sig att tjejen D som rymt hemifrån dödar hämningslöst och i offrens blod kommer i kontakt med djävulen.

I stort sett alla delar av detta är djupt reaktionära:

1. Guden som måste offras till kommer från skandinavien där människor offras för det gemensamma bästa. (Ta lärdom och inför ingen ekonomisk utjämning!)

2. Guden finns på riktigt. (De som tror på förnuft eller naturvetenskap har fel, det finns gudar på riktigt!)

3. Det är bara kärnfamiljen som betyder någonting. Därför att:
A) Brodern C måste tillbaka och rädda sin bror A. (Han känner det på sig.)
B) Tjejen B som tas av hand av sin morbror med fru överges och offras eftersom de inte står henne tillräckligt nära och därmed kan känna tillräckligt med henne.
C) Kvinnan D som inte låter sin familj som vet bättre än hon själv bestämma över sig är givetvis i kontakt med djävulen, det är man om man inte låter far bestämma allting.

Jag förstår uppriktigt sagt inte den inköpare på SVT som köper in sådan här skit. Det värsta är ändå att det är väldigt försåtligt införpackat. Hade jag inte påväg till detta skitprogram zappat förbi ett annat skitprogram (gudstjänst från Livets Ord) som fick mig att bli på min vakt vet jag inte om jag ens hade tänkt på det…

Läste precis följande artikel i Aftonbladet. Den handlar om att USA ska ha gett Israel klartecken för attacken mot Libanon redan innan kidnappningen av de två isareliska soldaterna (som befann sig på libanesiskt territorium såvitt jag vet) ägde rum.

(Här fick jag besök och fortsätter nu texten ett par dagar senare… det är inte längre precis direkt, nåja.)
Kontentan är alltså dels att USA aktivt stödjer att det startas krig mot demokratiska länder som inte angriper någon samt att Israel bara använde kidnappandet av två av sina soldater som en förevändning. Ingen av dessa två slutledningar är egentligen överraskande (tyvärr) men det är ganska typiskt att när någon hävdar att Israels förevändning bara är just en förevändning så dementeras det kraftfullt av vänner till den nuvarande israeliska politiken och när det sedan uppdagas att de har fel pratar de om någonting annat.

Jag blir frusterad över att det i många fall i princip inte går att få rätt mot det som i ett givet tillfälle är etablisemanget. Det kan naturligtvis vara skönt de gånger jag råkar ha samma åsikt, men det är knappast ens då särskilt konstruktivt eller utvecklande för mig som individ att inte behöva möta mina misstag (i den mån det nu är misstag som etablisemanget gör, vilket ju inte alltid är fallet).

Det begås alldeles för lite självkritik och följs upp alldeles för lite utsagor. Det borde vara intressant att veta huruvida det många hävdar är sanningen verkligen är sanningen, även efter den tidpunkt då det faktiskt ÄR möjligt att veta det…

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera bloggen, men jag tror att det börjar ta fart nu när semestern är slut…

Igår såg jag ännu ett avsnitt av Mythbusters. Det är ett rätt roligt TV-program, och dessutom bra på många sätt. Själva idén är att de letar upp historier som de tror är myter som sedan testas. Sjunker man ner snabbare i kvicksand om man rör sig mycket? Dör man om man får ett litet mynt i huvudet som är tappat från ett väldigt högt torn?

Det riktigt sköna tycker jag med programmet är att det är lärorikt utan att ge avkall på att vara riktigt underhållande. Det bästa är dock att programmet lär ut en bra inställning till omvärlden och vetenskap. Inga fjanterier som att tro på spöken utan om det nu finns någon myt om spöken, testa om det stämmer. Vetenskap handlar ju just om att öka sitt kunnande genom att undersöka hur det ligger till, och de gör det på et väldigt roligt och prestigelöst sätt.

Särskilt gillar jag en av de två huvudpersonerna, Jamie Hyneman. Han är relativt lågmäld, kan allting, är väldigt logisk och har en fin mustasch!

Tänk om detta program kunde gå på någon populärare TV-kanal än Discovery… Istället för någon tråkig såpa som utnyttjar människor eller någon dramaserie som bara spelar på folks fördomar…

För er som inte bara vill drömma utan även se så går programmet som sagt på Discovery och har man inte Discovery och tycker att den nya svenska lagen om nedladdning suger (vilket den gör) så kan man t.ex. gå till www.isohunt.com och söka på ”mythbusters”…

Idag var det hearing med Kommunstyrelsen i Göteborg om miljökvalitetsnormer och vad de får för effekter och hur framför allt luftsituationen i Göteborg kan göras bättre.

Det var många intressanta föredrag och också en hel del intressanta och tvivelaktiga inlägg från politiker (jag får säkert läge att återkomma till detta) men det mest anmärkningsvärda var Länsstyrelsens föredrag:

Länsstyrelsen stod och spottade ur sig kommentarer i en rasande takt om hur dåligt själva systemet med miljökvalitetsnormer var, hur ogenomtänkt det var och hur dåligt det fungerade, en jurist gick dock in och mycket riktigt påpekade att det var deras tillämpning som var inkorrekt och inte systemet som var dåligt, men det brydde de sig naturligtvis inte om.

Jag ställde en fråga om de baserade alla dessa omdömen på vetenskapliga fakta eller om det bara var tyckanden, eftersom det de sa delvis stred mot vetenskapliga resultat. Svaret var det häpnadsväckande ”Nej, jag baserar detta på 30 års erfarenhet”, vilket i praktiken torde betyda ”jag har gjort så här i trettio år utan att lyssna på vetenskapliga resultat så varför ska jag börja nu?”. Det kan man i och för sig fråga sig, men man kan också fråga sig hur Länsstyrelsen borde behandla ärenden.

De tidigare föredragningarna hade t.ex. innehållet vetenskapliga bevis för bl.a. att miljön var dåligt och att människor dör av det och får kortare livstid och sjukdomar samt stannar hemma från jobbet. När man helt struntar i detta och istället förespråkar sin egen erfarenhet för att man borde strunta i människors hälsa och miljö, utan att ha några fakta som talar för att det skulle ge någon som helst positiv effekt för någonting annat, är man väldigt fel.

Har man vetenskapliga fakta för att någonting annat som är viktigt (för vissa typ företagens vinst) står emot det hela så kan politiken gå in och diskutera avvägningar, men har man inte det ska man i princip hålla tyst som tjänsteman.

Vart skulle vårt samhälle vara om alla människor struntade i vetenskapliga resultat och istället gick på sin egen erfarenhet?
-Nej-nej, jorden är inte rund, jag har aldrig gått runt den!
-Vadå matematiska beräkningar? Jag bygger flygplan som blir vackra!
-Du säger att det inte är fysiskt möjligt för mig att flyga? Vänta tills jag prövat från tionde våningen så får du se!