Lagen säger

… Jag kan inte med att ta vitlöksdressing på den falafel jag i brådskan stoppar i mig.

Läste precis två artiklar i GP. Den första tar upp att fyra bartendrar åtalats för att ha serverat överförfriskade alkohol i strid mot alkohollagen. En av dem kunde inte ens stå upp. Läs artikeln, den är bra.

Den andra handlar om reaktionerna på åtalen från andra bartendrar. De är rädda och tycker det är orättvist. En skrev till GP: “Det är olustigt att vara kvar i en bransch där man kan bli åtalad på en bedömning av en gäst som man inte har någon koll på”. Valands nattklubbschef Micke Samuelsson sa “Klockan är tjugo i fyra, det är halvmörkt, hög musik och någon beställer en öl. Det är jättesvårt att göra en snabb bedömning av läget för bartendern.” till GP.

Är inte detta oerhört suspekt?

En bartender som skriver att det inte går att ha koll på hur berusade gästerna är och chefen som säger att det är halvmörkt och hög musik och därför svårt att avgöra.

Är inte det bartendrars och chefers förbannade skyldighet att följa lagen precis som alla andra? Först skapar man en miljö och sedan skyller på dem man själv har gjort för att man inte kan följa en lag?

Tänk er följande situation: Jag är ute och kör på kvällen. Jag har stängt av lyset på bilen och tänt inne i bilen och spelar så hög musik att jag varken kan se eller höra någonting utanför. Jag råkar därmed köra mot rött och krocka. När polisen kommer förklarar jag situationen: “Jag såg inget utanför bilen eftersom det var så mörkt ute och så ljust inne i bilen, dessutom var det svårt att höra om jag körde över någon?”.

Precis som i fallet med bartendrarna accepterar inte polisen svaret och jag hoppas inte domstolarna gör det heller. (Med reservation för att jag fått alla mina uppgifter från GP. När jag själv är med om någonting de skriver om stämmer det sällan, men av någon anledning tror jag att detta stämmer. Fråga mig inte varför. )

För tydlighetens och rättvisans skull ska jag säga att Micke Samuelsson även ansåg att de skulle följa lagen. Illa hade ju varit annars. Men att överhuvud taget skylla ifrån sig på faktorer man själv har kontrollen över tycker jag är så illa!

Det är även skrämmande med bartenderns svar. “Gäster man inte har någon koll på”. Vad sysslar dem med egentligen? Jo de serverar alkohol till folk. Alkohol får en del människor att bli konstiga och väldigt aggresiva vilket kan vara extremt skadligt både för dem själva och andra människor. På detta tjänar krogarna pengar. Om de inte kan hålla koll på hur mycket åengar de tjänar (hur mycket alkohol de serverar) kan man undra om de är i rätt bransch?

(Sedan kan man ju även ha synpunkter på alla misshandelsfall och alla våldtäkter som blir resultatet av allt drickande, men det är något mer komplicerat eftersom dels, allas alkoholkonsumtion bidrar till den kultur där detta sker och dels, det egentligen är ett fåtal av de som dricker som orsakar problemen (även om de till antalet är väldigt många).)

Jag har varit på radio idag. Mellan kl. 17 och 17.30 direktsändes en debatt mellan mig och tre andra i P2, P4 och P6. I varje fall sa folket från Sveriges radio så.

Det gick ganska bra, förutom att de inte släppte in mig så mycket och jag har lite svårt för frågan om religiösa friskolor. Jag ombads förklara vad som var så bra med dem (eftersom vi inte vill förbjuda dem). Men så enkelt är det ju inte. Det är bra att möjligheten finns tycker både jag och partiet men däremot är jag själv lite tveksam till konceptet.

Nåja, nu är jag trött efter en lång arbetsdag. När man kommer hem måste man ju även under valrörelsen fixa mat, diska, handla mat och annat småkrafs. Städa för jag göra efter valet…

Det ska i varje fall bli en rolig morgondag. Jag ska på en debatt hos Judiska församlingen i Göteborg och dessutom stå lite i valsutgan (förutom mitt vanliga jobb). Massa att fixa men även en massa härliga människor att möta!

…Jag höll på att bli stum. Han vill visserligen (säger han, men vågar man lite på det?) ställa om energiframställningen men finns det andra metoder att uppnå det så ska man använda dem istället.

Det innebär i praktiken att skatteväxling är det sämsta sättet att arbeta för en omställning. Om staten detaljreglerar alla Sveriges verksamheter hårt så kan vi ställa om, utan skatteväxling. Problemet är bara att det kommer kringgärda alla människors frihet, men jag gissar att det inte är något problem för statssocialisterna.

Den gröna skatteväxlingen är så bra därför att den engagerar alla människor och deras egen kreativitet för att uppnå det mål som är uppställt. Den pekar dessutom inte ut precis hur det ska lösas, kommer ny teknik som är bättre så används den och så vidare!

Jag pratar naturligtvis om Lars Ohly. Han säger en hel del bra saker, men han svarar ju inte på frågorna. Jag tror inte han vinner på det. Dessutom är han en stor hycklare, som säger bra saker och sedan skiter i dem när han träffar sossarna och sedan går ut och ljuger för väljarna och de han har förrått. (Jämför asylfrågan och påskupproret.)

I DN idag står en hel del att läsa. Bland annat står det om Protest mot homovigslar. Pingstkyrkan ska sluta samarbeta med staten om de tvingas behandla alla par likadant. Slutet på samarbetet skulle innebära att de inte längre bara kan viga sina egna församlingsmedlemmar i sin kyrka, de blir tvungna att ta sig till ett rådhus också. Vilket hot!

Men allt är inte lustiga pseudo-hot. S vill ställa krav på invandrarna. Ett tag trodde jag att s var på väg mot ett mer humant synsätt på människor. De har ju traditionellt inte varit särskilt humanistiska och det verkar de följa upp. Moderaterna, socialdemokraterna och folkpartiet bildar den omänskliga alliansen i svensk politik.

Var kommer all denna rädsla från? Varför vågar vi inte vara generösa mot andra människor vi möter? Oavsett varifrån de kommer? Attityden att vi vet bäst och ska detaljkontrollera vad nyanlända människor ska göra är bara ett uttryck för rädsla för att förlora röster. Men vad ska man med rösterna till om man ändå för en dålig politik?

Jag var hos Faktum inför deras 5-års jubileum. Det var riktigt roligt och även om jag har jätte-jätte-svårt för gatuförsäljare (jobbiga barndomsminnen av påtvingad försäljning?) kommer jag nog att börja köpa tidningen oftare.Det som mest upprörde mig vid besöket var den situation av byråkratisk fyrkantighet jag fick beskriven för mig. Sverige (och Göteborg) har på pappret rätt bra skyddsnät och mekanismer. Den stelhet och brist på individuell bedömning som många på Faktum beskrev är kanske inte en bra beskrivning av hela den göteborgska socialtjänsten, förhoppningsvis, men det är illa nog att det hänt i alla de fall jag fick höra om.

När vi pratade om boendena fick jag också en ökad förståelse. Jag visste att kommunens boende krävde drogfrihet men jag insåg inte exakt hur den kontrollerades. Även människor som är utslagna behöver behandlas människovärdigt och med respekt för den personliga integriteten. Det kan inte vara rimligt att en människa som aldrig har testats positivt för narkotika och aldrig misstänkts för narkotikamissbruk ideligen måste kontrolleras. Jag inser att detta handlar om väldigt få människor men det är min övertygelse att det är ett uttryck för hur hur den gängse behandlingen av uteliggarna ser ut.

Om det är så är det inte jätteförvånande att det kan finnas tomma rum i kommunens boenden samtidigt som människor fortfarande sover “på gatan”.

Jag undrade då och har undrat sedan dess hur det kommer sig. Varför behandlas inte människor värdigt? (Jag vill ännu en gång poängtera att de troligen blir behandlade värdigt av väldigt många de möter.) På något sätt måste det vara den enskilda människans ansvar. Är det ett system bakom som gör människor sådana? Är det penga-hysteri som initieras av politiker? Får politikerna reda på konsekvenserna av de krav som ställs om det är det som är problemet?

Gissar att jag tyvärr får anledning att fundera vidare…

En av mina stora dilemman i livet är just frågan om att vara som alla andra eller inte. När jag var yngre valde jag ofta väg helt oberoende om jag skulle få sällskap på vägen eller inte. Det gör jag inte längre.

Det kan handla om så oerhört mycket att vara olika. Alla är naturligtvis olika alla andra men det finns i det svenska samhället någon sorts (tyvärr faktiskt ofta uttalad) gemensam nämnare av vad man ska tycka om. Det finns liksom gränser för olikheten.

Jag är nykterist, vegetarian, lyssnar mest på klassisk musik (även om jag tycker om rätt mycket annat också), är miljöpartist, ateist, undviker socker (fast det har nästan blivit okej nu faktiskt) gillar inte när det är för varmt osv.

Det är inte så att jag vill ändra på detta men det är inte heller så att jag normalt (få läser den här bloggen ändå) skyltar med det. Jag har massa vänner som inte bryr sig men för många människor är detta konstigt.

En konstighet kan de flesta människor ta, om man genast berättar hur normal man är på andra områden. Två klarar många av också. Tre går väl an på en hel del ställen, men sedan blir det värre.

Min grej är nu inte att jag tänker sluta vara den jag är, bara att jag undrar hur jag ska vara i framtiden. Jag gillar prylar väldigt mycket. Med prylar menar jag tekniska prylar, typ datorer, mp3-spelare, hörlurar, tillbehör till datorer, handdatorer osv. Jag får mitt behov tillgodosett av den utmärkta tidningen M3 varje månad.

Detta gör mig i något mening normal. Eller i varje fall balanserar denna “egenskap” upp en del av mina konstigheter i mångas ögon. Jag går att förstå. Jag är inte en helt konstig miljöpartist som lever i skogen och ingenting förstår av vanliga människor. (Sådana finns f.ö. inte men det struntar många i.)

Jag har inte tänkt sluta med detta, men ibland kommer det för mig att prylarna faktiskt inte spelar någon som helst roll. Visst är det skönt att sitta i min säng och skriva på min bärbara dator som har trådlös uppkoppling, men det har jag ju som sagt redan och behöver inte fundera över att skaffa en router med högre hastighet så att det går två minuter fortare att kopiera en film mellan denna dator och min andra. Och även om Apple har släppt en ny bärbar dator så klarar jag mig utmärkt med den jag sitter med nu.

Om jag nu skulle släppa denna fascination och sluta vara totalt uppdaterad på de senaste prylarna. Sluta fundera när det är dags att skaffa en hårddiskvideo och inte förnya prenumerationen på M3. Skulle jag då vandra längre ut på den stig som leder mig bort från “vanligt folk”. Finns det ens “vanligt folk”?

Jag tror inte att det gör det, däremot tror jag att många människor har just en gemensam uppfattning om på vilket sätt man kan vara konstig, och kanske framför allt på hur många sätt.

Kan jag som politiker vara för konstig? Är det okej att vara både nykterist och vegetarian och ändå försöka företräda andra? Är det okej om jag dessutom inte tror på gud och inte bryr mig om vem som vinner allsvenskan i fotboll? Egentligen tycker jag att det måste vara okej så länge jag företräder den politik som vi gemensamt tror på och gör det tillräckligt bra.

Jag är dock inte säker på att det faktiskt fungerar så. Även om alla tycker att det ska vara så tror jag att identifikationsbehovet är så starkt att många kan tycka det vara jobbigt att jag aldrig har haft en fylla. Eller att jag helt själv vid tre års ålder bestämde mig för att bli vegetarian.

Man vet dock aldrig. Jag tror jag kommer bli vald till Kommunfullmäktige i Göteborg och det är faktiskt ett stort och hedersamt uppdrag. Om så många vet vem de kommer att välja in är en annan sak…

Jag ska stå i valstugan vid Kungsportsplatsen nu. Allt är fint förutom att jag råkade trycka in en knapp som låste så vi behöver en extra nyckel. Klantigt kanske någon tycker, jag själv lite, men det mest irriterande är att när jag frågade hur man skulle göra så sa de inget alls om detta. Man ska inte ha en valstuga som går att låsa ute sig från så lätt! Jaja, nu har det iaf slutat regna!

Läste precis följande artikel i Aftonbladet. Den handlar om att USA ska ha gett Israel klartecken för attacken mot Libanon redan innan kidnappningen av de två isareliska soldaterna (som befann sig på libanesiskt territorium såvitt jag vet) ägde rum.

(Här fick jag besök och fortsätter nu texten ett par dagar senare… det är inte längre precis direkt, nåja.)
Kontentan är alltså dels att USA aktivt stödjer att det startas krig mot demokratiska länder som inte angriper någon samt att Israel bara använde kidnappandet av två av sina soldater som en förevändning. Ingen av dessa två slutledningar är egentligen överraskande (tyvärr) men det är ganska typiskt att när någon hävdar att Israels förevändning bara är just en förevändning så dementeras det kraftfullt av vänner till den nuvarande israeliska politiken och när det sedan uppdagas att de har fel pratar de om någonting annat.

Jag blir frusterad över att det i många fall i princip inte går att få rätt mot det som i ett givet tillfälle är etablisemanget. Det kan naturligtvis vara skönt de gånger jag råkar ha samma åsikt, men det är knappast ens då särskilt konstruktivt eller utvecklande för mig som individ att inte behöva möta mina misstag (i den mån det nu är misstag som etablisemanget gör, vilket ju inte alltid är fallet).

Det begås alldeles för lite självkritik och följs upp alldeles för lite utsagor. Det borde vara intressant att veta huruvida det många hävdar är sanningen verkligen är sanningen, även efter den tidpunkt då det faktiskt ÄR möjligt att veta det…

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera bloggen, men jag tror att det börjar ta fart nu när semestern är slut…

Igår såg jag ännu ett avsnitt av Mythbusters. Det är ett rätt roligt TV-program, och dessutom bra på många sätt. Själva idén är att de letar upp historier som de tror är myter som sedan testas. Sjunker man ner snabbare i kvicksand om man rör sig mycket? Dör man om man får ett litet mynt i huvudet som är tappat från ett väldigt högt torn?

Det riktigt sköna tycker jag med programmet är att det är lärorikt utan att ge avkall på att vara riktigt underhållande. Det bästa är dock att programmet lär ut en bra inställning till omvärlden och vetenskap. Inga fjanterier som att tro på spöken utan om det nu finns någon myt om spöken, testa om det stämmer. Vetenskap handlar ju just om att öka sitt kunnande genom att undersöka hur det ligger till, och de gör det på et väldigt roligt och prestigelöst sätt.

Särskilt gillar jag en av de två huvudpersonerna, Jamie Hyneman. Han är relativt lågmäld, kan allting, är väldigt logisk och har en fin mustasch!

Tänk om detta program kunde gå på någon populärare TV-kanal än Discovery… Istället för någon tråkig såpa som utnyttjar människor eller någon dramaserie som bara spelar på folks fördomar…

För er som inte bara vill drömma utan även se så går programmet som sagt på Discovery och har man inte Discovery och tycker att den nya svenska lagen om nedladdning suger (vilket den gör) så kan man t.ex. gå till www.isohunt.com och söka på “mythbusters”…

Precis nu marscherar en demonstration från Gustav Adolfs torg i Göteborg. Den är emot Israels krig i Libanon.

Jag hörde den genom fönstret på jobbet (jag jobbar i Stadshuset precis vid torget). Spontant undrade jag då varför jag inte gick med. Dels finns det ju en del uppenbara praktiska orsaker såsom:

1. Jag arbetar just nu.
2. Jag visste inte om demonstrationen innan.
3. Jag har ingen aning vart den är på väg.

Men det finns också en mängd mer principiella eller politiska ställningstaganden:

1. De slagord jag hörde först var “döda Israel”. Jag är ingen vän av staten Israel. Jag tycker Israel för en fruktansvärd politik på många områden. Men jag önskar inte att någon ska dö. Det är faktiskt en av de stora anledningarna till att jag tycker att Israels krig behöver stoppas.

2. Jag vet inte vem som står bakom demonstrationen eller vilka som är med. Tyvärr riskerar man att förknippas med dem och de kan ha väldigt konstiga agendor. Egentilgen borde det kunna vara så att man bara kan samlas kring en sak, men tyvärr fungerar det inte så utan människor försöker hitta fel hela tiden, även bland sådant som man borde kunna bortse ifrån, och då ska man inte gå i samma demonstration som människor man inte delar t.ex. människosyn med.

3. Ibland funderar jag allvarligt om demonstrationer har så stor effekt. Om det är väldigt många som går i den och om det handlar om någon fråga som borde uppmärksammas, så naturligtvis. Men här var det bara rätt många och en fråga som debatteras överallt… Hjälper den saken eller är det ett skönt sätt att åmtinstone göra någonting (onödigt?)?