Lagen säger

Jag vet inte  hur länge det i Sverige varit så att den 27:e januari är Dagen för åminnelse av Förintelsen. Jag kan inte minnas att det varit så i säg mer än 5-10 år.

Eftersom nu 27:e januari är min födelsedag (jag fyller alltså 27 år idag) så är jag inte jättetrakterad av att folk går runt och tänker på Förintelsen. Jag vill vara glad på min födelsedag och jag vill att andra ska vara glada också!

Det går liksom inte att kombinera riktigt, att fira sin födelsedag och åminnas förintelsen. Jag skulle kunna bjuda på min namnsdag istället. Den bryr jag mig inte så mycket om, och då behöver man dessutom inte ändra siffrorna 27 utan det räcker att ändra månad (februari).

Nu ska jag börja läsa “Farfar var rasbiolog” istället för att skriva blogg. Någonting säger mig att det kan verka lite schizofrent  med tanke på vad jag just sa men det bjuder jag också på!

Som ny ordförande för Stadsdelsnämnden i Högsbo så har jag slängts in i frågan om högstadieelever från Frölunda ska flytta över till Högsbo. (Alltså om de ska gå i en skola 700 meter bort (gångvägen) från där de går nu, alternativt ännu ett par hundra meter bort.)

I sista stund backade Frölunda ur samarbetet och innan det var tydligt bekräftat så hade jag några bråda dagar med många telefonsamtal och en del bestyr med att fixa ett möte. Mina förhoppningar var att vi skulle hitta en lösning på mötet men istället fick vi konstatera att det inte fanns någon öppning att diskutera alternativa lösningar på det problem som uppstått.

Nu får vi försöka hitta bästa möjliga lösning för våra barn utifrån de förutsättningar som finns, får se vad det kan vara för någonting.

Efter alla möten (inte minst kommunfullmäktige igår) så är jag rätt trött och jag ser dessutom ut att vara sjuk på min födelsedag, men å andra sidan får jag ju ta det lugnt och det är inte fy skam!

Såg för ett par dagar sedan filmen Good night and good luck. En sevärd film av George Clonney som handlar om en journalist (Edward R. Murrow) på CBS i USA. Han vågade till skillnad från många andra i dåtidens USA skildra Joseph McCarthys förföljelse av påstådda och riktiga kommunister som den häxjakt det var. I början av filmen tar Murrow upp en händelse med en officer vid flygvapnet som uppfattades som en säkerhetsrisk och därför blev avskedad utan att ha fått veta vilka anklagelserna mot honom var och utan möjlighet att ha kunnat försvara sig.

Några av mina favoritscener i filmen handlar om när Murrow förklarar att USA inte kan försvara friheten i världen om man inte försvarar friheten i sitt eget land, att rättsstatens principer måste gälla alla människor och att systemet med att de som inte accepterar eller motarbetar McCarthy av densamme betecknas som kommunister inte leder till ett bra samhälle.

När jag såg filmen blev jag tacksam för att George Clonney hade gjort det och hoppades att många amerikaner hade sett den (den är från 2005) och att det kanske skulle få upp ögonen för vad som håller på att hända med rättsstaten och de mänskliga rättigheterna i kölvattnet på USAs härjande i världen.

Idag blev jag i DN (hittar tyvärr inte artikeln att länka till, på sid 28-29 iaf) smärtsamt påmind om att filmen inte bara har relevans i USA. Artikeln handlar om Hassan Asad (som det även skrivits om tidigare, här till exempel) som av SÄPO betraktas som en säkerhetsrisk varför migrationsminister Tobias Billström (han som bevisligen brutit mot lagen genom att ha TV och inte betala TV-avgift, i tio år) beslutat utvisa honom till Jordanien. (I rättvisans namn ska sägas att när Hassan överklagade beslutet, vilket man numera kan göra tack vare Miljöpartiet, till Migrationsöverdomstolen så beslutade Billström att skjuta upp utvisningsbeslutet tills processen varit färdig. Något annat hade i och för sig varit fullständigt absurt.)

Förutom det tveksamma i att utvisa människor till länder där de med stor sannolikhet kommer att fängslas för sina åsikter och utsättas för tortyr (det har i och för sig inte på många år hindrat varken socialdemokrater eller moderater och jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag röstat på något av de partierna) så har det aldrig presenterats några bevis för att Hassan Asad är en säkerhetsrisk. Det är här likheterna med “Good night and good luck” blir slående. Vi har inte kommit längre i Sverige än att vi på många sätt fortfarande liknar McCarthy tidens USA, visserligen inte på alla sätt eller lika illa, men ändå.

Utöver att Hassan Asad troligen kommer att utsättas för tortyr i Jordanien på grund av sina åsikter om han utvisas dit samt att det inte finns några bevis för att han är en säkerhetsrisk så undrar jag om det är förenligt med ett rättssamhälle att utvisa människor för att de är säkerhetsrisker? I mitt huvud blir man dömd och straffad för sådant man gjort, inte sådant någon tror att man skulle kunna göra någon gång i framtiden.

Det blir bara mer och mer absurt ju mer jag tänker på all denna idioti som breder ut sig i kölvattnet på socialmoderaternas (och numera kanske även folkpartiets?) rädsla för främlingsfientliga partier. Denna rädsla är nämligen den enda förklaring jag kan komma på till att människor som bevisligen varken är korkade eller illvilliga låter sig exploateras av subversiva idéer om tortyrstraff utan dom, olagligt beteende eller bevis.

Jag är egentligen också rädd för främlingsfientliga partier, men jag är inte främst rädd för att de ska ta röster från de andra partierna utan att deras politik ska genomföras. Det spelar liksom ingen roll om de främlingsfientliga partierna inte får så mycket röster om deras politik ändå genomförs av socialmoderaterna liberalerna. Någon gång får man faktiskt stå upp för det som är rätt, ta konsekvenserna av det och inte skylla på andra.

En annan sak jag ännu inte lyckats förstå är avdragsrätten. Inte så att jag inte vet exakt vad som kan dras av på deklarationen och inte. (Det vet jag visserligen inte men bryr mig heller inte särskilt om.)

Det jag inte kan förstå är själva poängen med avdrag. Avdrag är till för att man ska dra av sådant som man behöver för att kunna tjäna de pengar man gör på sitt arbete. Typ resor till arbete och kanske arbetskläder. När det gäller resor tycker jag man får välja själv vilket arbete man tar och var man bosätter sig. Det allmäna ska inte få in mindre pengar från en som åker mycket bil jämför med en som bor nära och går.

När det gäller arbetskläder tycker jag att det antingen är så att det behövs arbetskläder som är väldigt specifika och då ska arbetsgivaren tillhandahålla dem. Alternativt är det arbetstagaren som får gå i vilka kläder denna vill (sina egna). Det är inte övriga skattebetalare som ska betala högre skatt bara för att arbetsgivaren inte känner för att tillhandahålla kläder som arbetsgivaren faktiskt borde vara tvungen till.

Ett argument för avdragsrätt jag hört är att om resor kan dras av så ökar arbetsmarknadsregionen och det är då positivt för tillväxten. Förutom att det är grymt negativt för miljön om alla åker långt ensamma i bil till jobbet så förstår jag inte heller här varför jag som går till jobbet ska betala för att andra åker bil långt. Snarare borde de betala skadestånd till oss andra för att de förstör vår gemensamma miljö.

Som jag förstår det innebär avdraget i praktiken att arbetstagaren får lägre lön på grund av någonting arbetsgivaren borde betala. (Alternativt att det allmäna subventionerar någonting som inte egentligen har med jobbet att göra.)

Jag skulle som sagt bli väldigt glad om någon kunde förklara vad jag missat och varför avdrag är bra. På vilket sätt det tillför skattesystemet annat är krångel och källor till fusk och byråkrati. Ärligt tror jag faktiskt att det finns en stor poäng som ingen sagt och som jag bara missat. Hjälp mig!

Jag “roade” mig precis med att surfa runt lite. Tanken var åtminstone att bli road, det jag blev var dock mest skrämd.

Det finns en uppsjö av idioter so publicerat sina hemsidor på nätet (okej, inget nytt) och skriver om hur illa de tycker om judar, muslimer, kristna, homosexuella, sionister, ateister, det sekulära samhället och så vidare. Inte heller detta nytt (eftersom de nu inte tyckte illa om allting samtidigt utan olika grupper tyckte illa om olika saker).

Alla hävdar dem att de har rätt och att “gud” (eller vad de nu kallar sin högre makt) sagt dem sanningen, företrädelsevis genom någon nedtecknad gammal skrift eller liknande. Samtidigt ondgör de sig över de andras böcker och citerar hemskheter ur dem.

Förutsatt att de inte citerar kraftigt fel, vilket i och för sig inte helt ska uteslutas, så är det dock rätt märkliga saker de citerar, för att inte säga väldigt otäcka.

Någon kristen idiot som verkar hata judar över allt annat citerar ur valda ställen av talmud-verser där det hävdas att jesus var en ond man och Maria en sköka med mera.

En annan kristen idiot citerar ur bibeln (både nya och gamla testamentet) där det tydligt står att homosexualitet är en synd och åkallar guds vrede och straff m.m.

Jag kommer nu till poängen: Varför låter alla normala, vettiga, religiösa människor dessa idioter hållas? Varför hävdar de att t.ex. bibeln är helig trots att den svart på vitt innehåller sjukt rasistiska, homofobiska och kvinnofientliga stycken? Kort sagt: Varför överlämnar man inte åt fanatikerna att hålla de gamla fördomarna vid liv och gör sig en egen helig skrift innehållande sådant som det faktiskt går att stå för?

Okej, jag kanske vet svaret. Tradition, osv. Men jag är ledsen, jag har verkligen svårt att se hur man kan “tolka” bort allt otyg som står i de “heliga” skrifterna. Jag har iofs även träffat människor som menar att t.ex. bibeln var en produkt av det samhälle som fanns då och de fördomar som fanns när den skrevs, vilket säkerligen är sant, och att den därför är som den är. Så är det säkert. Frågan varför de håller fast vid den gamla produkten kvarstår dock.

Jag skulle uppriktigt sagt bli väldigt glad om någon kunde förklara detta för mig utan att försöka bortförklara det.

Vi köper fler och fler julklappar för mer och mer pengar i Sverige. Det kan ju vara roliga saker och många bra saker finns också att köpa. Tyvärr är det många människor som känner press att de måste ha råd att köpa saker och skuldsätter sig för att ha råd. Jag har därför ett tips ni kan pröva hemma.