Lagen säger

Den här veckan har varit konstig. Den inleddes bra med en underbar måndag, följdes upp med en tisdag upplevd utan sömn på Älvsjömässan i Stockholm där den kommunala skolriksdagen huserade. Onsdagen fortsatte med mässan för att övergå i ett vänbesök och en torsdag med möten och så äntligen den fredag jag väntat på sedan tisdagen.

Förhoppningsvis får jag tillfälle att kommentera den kommunala skolriksdagen närmare vid senare tillfälle, snart ska jag ut på en promenad i det vackra vårvädret istället.

Högsbo deltog för övrigt i SKLs kommunkompassen och vi verkar ha klarat oss riktigt bra. Kul!

Folkpartiet oliberalerna, auktoritärerna och populisterna fortsätter sin marsch mot en skola med mål som likriktning, inordning, kollektivism och frihetens underordning under den allvetande skolministermajoren Björklund.

Denna gång handlar det om obligatoriska nationella prov i svenska och matematik. Kanske inte så farligt tycker någon. Nej, det kanske passar flera elever och/eller skolor. Problemet är ordet obligatorisk. Det ska alltså vara för alla, även de det inte passar. Kanske en annan invändning då, är det inte bra att kolla så att alla skolelever hänger med? Problemet är att förslaget inte är kopplat till den relevanta måluppfyllelsen, den som finns i senare årskurser. Det finns alltså ingen möjlighet att bedriva vissa andra undervisningsmetoder som inte skolöverfurir Björklund tänkt sig:

Svenska Dagbladet rapporterar om hur det skulle slå mot Waldorfskolor. För att undvika missförstånd kan sägas att jag själv gått i en waldorskola i Göteborg. (Trots att jag inte haft ett enda nationellt prov i svenska eller matematik råkar jag vara rätt duktig på både svenska och matematik. För övrigt lärde jag mig en hel del svensk grammatik från en schweizisk lärare, snart kommer väl förslag om att alla som undervisar i svenska på gymnasiet måste ha svenska som modersmål?) Jag är kritisk till en hel del i waldorskolorna men inte är det frånvaron av nationella prov i årskurs tre. Jag skriver kanske om denna kritik någon annan gång.

För waldorfskolor bryter i varje fall detta mot hela pedagogiken. Det verkar dock inte skolöverfuriren Björklund vara ett dugg intresserad av. Jag undrar om folkpartiet oliberalerna antingen inte längre tycker att friskolor ska få finnas eller inte tycker att de ska kunna ha alternativ pedagogik, i varje fall inte en som inte är godkänd av skolöverfuriren. (Skolverket har redan godkänt deras alternativa pedagogik och tillvägagångssätt.)

Istället för att skolkorpral Björklund själv hittar på konstiga regler för skolorna skulle man kunna kräva att det finns vetenskapligt underlag för vad som är bäst eller vad som fungerar och dessutom anpassa det till varje enskild elev. Tänk om fokus kunde ligga på elevernas behov och utveckling istället för på central regelmani.

Jag satt på den av SJ sparsmakat inredda vakuumtoaletten på väg mot den östra utpost som av vissa kallas huvudstaden. Det ryckte i dörren, någon tryckte ner handtaget och försökte öppna dörren. Eftersom jag hade låst dörren gick den inte upp. Någon ryckte ännu en gång. Två gånger tycker jag är ok. Första gången kanske man inte orkar se på informationsdisplayen eller på låset att det är upptaget. Andra gången kanske man bara kontrollerar att man verkligen försökte öppna dörren. Tredje gången är den där gången för säkerhets skull. Fjärde gången kanske går på ren rutin. Femte gången börjar det bli lite småpinsamt (för den som förgäves försöker). När jag hade spolat den högljudda vakuuminrättningen och det ryckte en sjätte gången började jag fundera på hur personen utanför egentligen tänkte. Topp sex saker en toalettryckare tänker under sitt värv:

6. Varför är dörren låst? Vi (jag och vårt stora ego) vill ju in!

5. Varje gång jag sitter på toaletten önskar jag att någon ryckte konstant i dörren, det är dags att ge någon denna njutning!

4. Dörren är nog kodlåst. Det gäller att rycka i dörren i rätt rytm så går den upp!

3. Är dörren fortfarande låst? Den var ju låst för 5, 10, 15, 17 och 21 sekunder sedan också!

2. Om jag rycker 37 gånger i dörren så försvinner mina tvångstankar!

1. Personen som finns där inne är nog desperat intresserad av att just jag kommer in just nu och har låst dörren av misstag, om jag rycker tillräckligt många gånger går nog dörren upp.

Igår var det dags för Kommunfullmäktige (KF) i Göteborgs månatliga möte. Jag tycker egentligen KF är roligt och en fin påminnelse på den demokrati vi har. Igår tog dock en något ostrukturerad debatt om skolan, ordning & redaâ?Ä?¢, omdömen, betyg och allmänt otyg över.

Det hela hade givetvis sin upprinnelse i en interpellation från Folkpartiet. Som tur var det inte den något humorlöse Mikael Jansson (fp) som stod för fiolerna utan gruppledaren Odenjung. Frågan som var ställd gällde egentligen föräldrarnas möjlighet att få skriftlig information från skolan men det var långtifrån vad debatten kom att handla om.

Redan i den inledande texten till interpellationen kunde man ana vad som komma skulle eftersom Helene Odenjung refererade till ordningsomdömen. Debatten kom i all väsentlighet att handla om dels interpellationens fråga om information och dels ordning & reda i skolanâ?Ä?¢.

Trots att den i övrigt sympatiska Kristina Tharing (m) med sitt innantill lästa manus hade lite svårt att förstå att majoriteten s-mp-v faktiskt gärna ville ge föräldrar både skriftlig och muntlig information blev detta tydligt och debattens mer intressanta men samtidigt mer illegitima del om ordning & redaâ?Ä?¢ och ordningsomdömen kom att dominera.

Det jag verkligen inte förstår är hur ordningsomdömen ska kunna vara bättre än en mer diversifierad och mer individanpassad kommunikation. Varför utfärda ett ordningsomdöme om ett barn när någonting händer istället för att direkt ta kontakt med föräldrarna och eleven för att reda ut situationen och ge möjlighet till positivt formulerad beteendeförändringsbild?

Okej, förbundet heter “Förbundet Unga Forskare“, eller kort och gott FUF, men jag kan inte låta blir att bli glad när jag möter så många underbara människor.

Lite bakgrund kanske är på sin plats: I helgen var jag på FUFs Riksstämma (RS) och satt som vanligt mötesordförande. Mötesordförandedelen är inte så utmanande (men absolut inte tråkig!) men det är kul att möta dessa unga forskare.

Nu kanske ni tror att det handlar om ett gäng doktorander. Okej för att det fanns några doktorander men de flesta är faktiskt gymnasieungdomar som råkar gilla naturvetenskap och teknik och att sprida denna kunskap och detta engagemang till andra ungdomar.

Det är alltid kul att träffa människor som brinner för sin (och i detta fall extra roligt även min) sak. Det ger inspiration. Det är extra roligt eftersom jag inte träffar Unga Forskare så ofta eftersom jag inte varit aktiv på ett tag och att det inte är helt samma sorts engagemang som finns i t.ex. Grön Ungdom och Miljöpartiet.

Människor är grymma.

Svenska Dagbladet rapporterar att New Yorks borgmästare Rudy Giuliani har kopplingar till Venezuelas president Hugo Chavez, någonting som är illa särskilt för en republikan i USA. (Illa i största allmänhet också förresten.) Det blir ju inte bättre (iaf inte ur mitt perspektiv) av att det handlar om lobbying och olja.

Det lustigaste är dock inte denna nyhet som jag inte är särskilt förvånad över egentligen, utan följande: “Enligt flera opinionsundersökningar leder han kampen om vem som ska representera partiet i presidentvalet 2008.” (citat från Svenskan.)

Har de ingen annan? Är alla inblandade i smutsiga oljeaffärer? Kan de (republikanerna) inte bara ta någon gammal ointelligent avdankad kristen fundamentalist? Jag förstår mig helt enkelt inte på vem USAs väljare verkar vilja ha som representant…

Jag blev upprörd och ledsen när jag för en knapp vecka sedan läste denna nyhet på Aftonbladets nätupplaga. Okej, det är inte vettigt att läsa Aftonbladet men då och då har de faktiskt relevanta politiska artiklar.

Artikeln handlar i varje fall om att en dansk veckotidning lottar ut sex med en prostituerad. Tydligen var det inte första gången heller. Jag undrar inte egentligen hur chefredaktören eller ägarna tänker. De är säkert sjuka i huvudet eller bara helt förblindade av den vinst de kanske gör på det hela.

Det jag undrar över är hur det kan fungera i ett ändå relativt modernt land som Danmark. Varför är inte ägaren tvungen att be om ursäkt och sparka chefredaktören? Kan inte de pornografiläsande danska männen skilja mellan fantasi och verklighet (vilken i detta fall utgörs av misär)?

Och hur kan någon se det som en vinst att människor förminskar sig själva och vanärar vår sexualitet på detta sätt?

Jag har en längre tid (typ fyra år) tänkt att jag ska plugga nu till hösten. Alltså, missförstå mig inte nu, jag har tänkt under fyra års tid att jag ska plugga hösten 2007, jag har inte varje år tänkt att jag skulle plugga och misslyckats med det.

Det har stått mellan på senare år matematik och juridik. Det lutar mer och mer åt juridik av skäl som jag inte tänkte utveckla just nu utan istället konstatera en liten rolig detalj:

Jag har något tidigare år anmält mig till universitetet sista dagen det gick. Den här gången har jag anmält mig första dagen det går (idag) via webben. Det var så enkelt att jag tycker det känns konstigt och oroväckande. Jag kommer säkert logga in många gånger till framöver för att försäkra mig att allt är som det ska.

Idag gick jag upp kvart i nio, duschade, åt frukost och hann läsa lite av tidningen. Var på jobbet klockan tio och satt i möte hela förmiddagen innan jag gick på en snabblunch med en arbetskamrat.

Jobbade sedan till kanske halv fyra då jag gick iväg och lämnade tillbaka de glasögonbågar jag lånat hem på prov över helgen och kom tillbaka till jobbet, passade på att kolla Naturkompaniets rea på vägen. Det hela tog kanske 35 minuter.

Klockan 18 hade vi möte med Miljöpartiet i Göteborgs kommunfullmäktigegrupp för att diskutera förslag inför budgetförhandlingarna med socialdemokraterna och vänstern. Mötet höll på till kanske halvtio, jag fixade med lite småsaker men gick ganska snabbt hem och var hemma vid tio

Väl hemma drack jag lite blodapelsinjos och läste lite mer av tidningen för att sedan kolla min e-post och fixa lite med mina förtroendeuppdrag som vice sammankallande i Gröna Studenters Centrala Arbetsgrupp (alltså riksstyrelsen) och sammankallande i Miljöpartister i Kommunernas valberedning (inför valet av beredningar och styrelser i Sveriges Kommuner och landsting). Och så skriver jag detta på min blogg. Förhoppningsvis är jag klar och kan somna strax innan tolv.

I morgon har jag heldag med Stadsdelsnämnden Högsbo där jag är ordförande. Först har vi bokslutskonferens, sedan socialt utskott och till sist presidiemöte. Allt ute på konferensanläggningen Arken. Lär komma hem rätt sent. Blir alltså tvungen att gå upp kvart i sju i morgon.

Okej, detta är ingen typisk dag (varken idag eller i morgon) men det finns heller inga typiska dagar och det är varken den värsta eller bästa. Det är bara en dag som är för lång och inträffar alltför ofta för mig. Borträknat min utflykt till optikern och min snabblunch är det kanske bara 10,5 timmars arbetsdag, fast sedan kommer ju de ideella uppdragen ovanpå det.

Min tanke är att jag ska avveckla några av uppdragen för att få mer tid med annat. Jag känner mig hoppfull, även om jag kommer sakna det roliga i alla uppdrag också. Det är trots allt roligt, bara lite mycket, annars skulle jag nog inte göra det.