Lagen säger

…i Slottskogen.

Det är ordförandena i stadsdelarna Högsbo, Linnéstaden och Majorna som tillsammans ska stå för tal-hållandet på morgondagens valborgsfirande i Slottskogen.

Jag känner mig lite nervös men tänkte prata ganska kort och jag inser ju att människorna som kommer dit inte gör det för min skull. Förhoppningsvis tråkas de inte ut i varje fall. Jag ska tala typ 20.45 dvs precis innan elden tänds.

Skriver kanske om hur det gick när det är över. Kanske ses vi där?

Jag håller mig egentligen inte med idoler. Det ordet markerar för mig ett idoliserande som handlar om att tro att någon är perfekt. Däremot finns det ett antal människor som har min djupa beundran och uppskattning. En av dessa har precis dött.

Jag fick precis reda på det, är lite chockad. (Skriver nog mer om det senare om jag orkar/har tid.)

Mstislav Rostropovich är död. Så konstigt det låter. För er som inte vet var han en av de bästa cellisten som funnits, en mycket bra dirigent och dessutom en stark förkämpe för demokrati i Sovjetunionen.

Detta som var en sådan fin dag blir också en lite ledsam dag om än med en bra människa i åtanke.

Det rapporteras här och här att Lars Leijonborg avgår som partiledare för folkpartiet i höst. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Å ena sidan borde jag vara glad eftersom jag tycker Lars Leijonborg har förändrat folkpartiet i en dålig auktoritär riktning. Av samma orsak skulle jag kunna vara glad för att besvikna fp-ister röstar på mp istället som ju är mycket bättre än folkpartiet någonsin varit när det varit som bäst.

Problemet är egentligen vad som kommer istället. Som miljöpartist borde jag kanske vara glad över att en borg med instängda lejon byts ut med en lund med björkar omkring, tyvärr är det inte så enkelt. Nu är det iofs inte sagt att det är Jan Björklund som ska efterträda även om mycket pekar på det. Inom politik kan det svänga snabbt.

Problemet är att wannabe-halv-fascisten Björklund skulle föra folkpartiet ännu längre ut på grumligt vatten. Bort från liberalismen och nära den reaktionära ordningskonservatismen. Bort från individens egna val och fram för auktoritetens bestämmanderätt över de mindre vetande. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är hemskt glad att jag inte är folkpartist.

Tydligen vill skolmajor Björklund (tyvärr fortfarande dito minister) att skolorna bara ska använda “beprövade” metoder mot mobbning. Om han menar metoder som bevisligen fungerar är han inne på helt rätt spår. Allt för ofta används metoder i skolan som man faktiskt inte vet om de har någon effekt när det finns metoder som har en bevisad effekt.

Att använda metoder som har en bevisad effekt är ett bra grundläggande tankesätt nästan överallt. Tyvärr finns det två problem med Björklunds förslag. Dels är det det problem som Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet nämner i artikeln ovan dvs att det blir svårt att utveckla nya metoder om man inte får pröva. Givetvis borde nya metoder få utprövas och gamla förfinas och utvecklas.

Det andra problemet är att anti-vetenskapsmannen Björklund vill skriva in vilka metoder som ska få användas i skollagen. Detta visar att han alls inte förstått hur vetenskap går till (alternativt är en durkdriven populist som skiter i eleverna). Det sker nämnligen en utveckling av det vi vet med hjälp av vetenskap. Detta är själva poängen med vetenskap; att vi ska lära oss mer för att kunna få ett bättre samhälle. Om han skriver in vilka metoder “som fungerar” i lagen så övergår han från att lita till vetenskapen för att se vad som fungerar till att lita till vad han själv fått för sig att skriva in i skollagen efter att han kanske förstått vad experterna egentligen menar.

Det där med att nya metoder har svårt att komma in kanske inte skulle vara så stort problem i och med att han ändå inte vill tillåta forskningen att testa nya metoder (det är så man får reda på om de fungerar eller inte) om det inte vore för att de nya metoderna kunde hjälpa en massa elever som riskerar för att bli utsatta för mobbning.

När jag åkte tåg sist passade jag på att utnyttja det förmånliga erbjudandet att surfa gratis på Nationalencyklopedin. Varken SJ eller Nationalencyklopedin tog betalt! Tyvärr kunde man inte göra sökningar utan bara klicka sig fram.

Jag kom av någon anledning fram till Birger Schlaugs text på NE. Det stod inte så mycket men döm om min förvåning när det stod att Birger Schlaug suttit i Rojalistiska föreningens styrelse. En enkel sökning på google eller en koll i riksdagsarkivet hade t.ex. frambringat detta och det här. Nu är kanske inte NE så intresserade av nätet som källa men Sveriges Riksdag måste väl ändå vara en ganska trovärdig källa. Alternativt kan man ju faktiskt ringa upp Birger och fråga eftersom han fortfarande lever om man vill kolla upp uppgifterna.

Nu har jag för mig att Birger suttit i Republikanska föreningens styrelse som visserligen också behandlar frågan om monarkins vara eller inte vilket gjorde att NE kanske helt enkelt blandat ihop Republikanska och Rojalistiska föreningen. Riktigt dåligt är det i vilket fall som helst.

Jag skickade in ett mail till dem men har inte fått något svar och heller inte haft möjlighet att se om de korrigerat felet eftersom det kostar pengar att utnyttja deras “tjänster”.

Istället använder jag wikipedia där alla faktiskt är medvetna om att alla uppgifter inte är korrekta.

Uppdatering: Tomas Melin skickade mig e-post med Birgers nuvarande artikel i NE och de har nu ändrat felaktigheten.

Som van tågresenär händer det då och då att jag retar mig på barn som skriker när jag hade räknat med att kunna sova på tågresan. Så länge man undviker intercity-tågens barnvagn är det dock relativt sällsynt med sådana avbrott. Ett större problem är tågvärdarna som vill se biljetterna när jag precis lyckats somna.

I söndags när jag åkte hem från Gröna Studenters årsmöte inträffade dock någonting obehagligt. En familj med en fransk mamma, en svensk tunnhårig pappa och en liten pigg dotter på typ 5 år fanns i vagn 6. (Det är för övrigt den vagn med flest barn på X2000 avgångarna mellan Sthlm och Gbg.)

Dottern ville ha uppmärksamhet och kommunikation med sina föräldrar, någonting pappan inte alls ställde upp på och mamman bara ibland. När hon försökte prata med mig blev hon argt tillsagd av sin pappa trots att jag inte alls blev störd. Hon blev också upprepade gånger lyft i armen och började vid något tillfälle gråta. Till slut satte de barnet ensamt bredvid en annan kvinna på sin tredje sittplats en bit bort och satt tyst bredvid varandra.

Helt plötsligt skriker kvinnan rejält högt “SLUTA DÅ SATANS UNGDJÄVEL!”. Pappan går dock bort till sitt barn och rycker brutalt upp henne i armen och går iväg med henne längs korridoren för att skälla ut henne högt och ljudligt bredvid toaletten

Mamman går bort till kvinnan och framför att hon inte tycker att man ska säga så till ett barn varpå kvinnan surt genmäler att hon (barnet) klängt på henne en längre stund och att hon inte kunnat sova. Varför hon inte pratat med någon förälder (som hon ju visste vilka de var eftersom de suttit bredvid henne) framgick inte.

Jag tyckte allt var djupt obehagligt och övervägde allvarligt om jag skulle göra någonting. Problemet som jag såg det var dock att barnet inte behandlades väl av varken sina föräldrar eller kvinnan. Hon skulle knappast ha blivit bättre behandlad om jag försökt diskutera med föräldrarna. En liten fundering på att försöka ta reda på föräldrarnas namn för att anmäla dem till socialen hade jag men gjorde det inte, kanske mest för att jag inte var säker på hur illa det var normalt.

Frågan är egentligen vad jag borde ha gjort?

…så mycket tjänade jag idag. Fast bara i tre minuter.

Kommunfullmäktiges valberedning idag hade möte som varade i tre minuter. För det får jag ett förrättningsarvode på 610 kr. Det är egentligen ganska obegripligt. Min företrädare på posten (tillika arbetskamrat) för Miljöpartiet försökte förändra arvodet men alla vägrade.

Detta var nog mina mest välbetalda tre minuter någonsin. (Om man räknar in tiden det tog att gå till mötet (2*1,5 minuter) så är det ju inte fullt lika välbetalt, men ändå.)

(Kan tilläggas att valberedningen normalt tar mellan 5 och 15 minuter. Tre minuter är extremt.)

Det handlar varken om att jag är föremål för en dom eller att jag tror jag kommer jobba i regeringsrätten. Det handlar om att jag i morgon har typ tre nämndsammanträden varav ett avhandlar ett ärende i regeringsrätten. UBN (Utbildningsnämnden) som har hand om gymnasieskolorna i Göteborg, där jag sitter, stängde förra året av en elev som missbrukat narkotika och som uppfattades vara farlig för andra elever och som vägrade göra fler drogtester. Frågan är om det var ok. Vi har fått fel i både länsrätten och kammarrätten och nu vilar frågan hos högsta instans (regeringsrätten).

Problemet så som jag ser det är att om vi förlorar så kommer vi ha svårt att stänga av elever som missbrukar narkotika eftersom de efter första positiva testet bara kan vägra eller utebli från fler test. Det är problematiskt bl.a. med tanke på säkerheten i gymnasieskolan. Kanske har jag missat någonting. Ska bli intressant att läsa domslutet om regeringsrätten beslutar bevilja prövningstillstånd.

Nu i helgen är det Gröna Studenters årsmöte. Just nu föredrar avgående språkrören Max Andersson och Karolina Algotsson verksamhetsplanen. Det är nästan 40 deltagare vilket är rekord på ett årsmöte för Gröna Studenter.

Vi har inte hunnit behandla så mycket ännu men det är en väldigt bra stämning och många nya ansikten vilket är väldigt roligt. Vad som också är roligt är att jag nu har ett uppdrag mindre. Jag var vice sammankallande i Gröna Studenters Centrala Arbetsgrupp (riksstyrelse) men har nu fått ansvarsfrihet. I någon mån är jag därför inte längre med i styrelsen fast den nya ännu inte har valts.

Som jag skrivit tidgare så har jag sökt till juristprogrammet. Snart går tiden ut för sökningar och det blir då på något sätt dags att bestämma sig. Dessutom blir det för mig som tar det säkra före det osäkra dags att kontrollera att allting stämmer.

Som tur är går det att logga in och söka utbildningar på nätet och där finns även mina betyg och mitt högskoleprovsresultat inlagt. Problemet är att jag gick i en waldorfskola som inte har precis samma kursplan som “vanliga” gymnasiet. För att vara behörig behöver jag allmän behörighet plus samhällskunskap A, historia A och Svenska A och B.

Eftersom jag nu tar det säkra för det osäkra så var jag ju tvungen att kontrollera att VHS (Verket för Högskoleservice) verkligen förstod att jag läst dessa kurser trots de konstiga namnen. Med tanke på verkets namn så skulle man kunna tro att de är bra på service…

…

Erkänn att ni trodde att jag skulle ondgöra mig över servicen? Okej, de svarar inte direkt men det är i varje fall klara besked man får när man kommer fram: De har redan (kanske eftersom jag sökte så tidigt?) bedömt min behörighet och konstaterat att jag är behörig.

Dåzå.

Igår fick jag handlingarna till Miljöpartiets kongress 2007. Kongressen ska vara 17-20 maj (den helg som av vissa kallas Kristi Himmelfärdshelgen) i Norrköping. Handlingarna påminde mig om hur kul det ska bli med kongress igen.

Jag ska som vanligt sitta ordförande, denna gång tillsammans med Cecilia Engström, Ulf Holm och Åsa Romson. Åsa och jag har suttit ett antal gånger förut men för Cecilia och Ulf är det premiär tror jag. Cissi har i och för sig varit på ett antal kongressen och Ulf har varit sammankallande i Partistyrelsen hur länge som helst men nu blir det som ordförande. Under förutsättning att kongressen antar förslaget förstås. En kul sak är dessutom att Cissi är sammankallande i Gröna Studenter och jag är vice sammankallande. Nu har iofs Gröna Studenter årsmöte i helgen och jag kandiderar inte till omval, men ändå!

Enligt beslut på förra kongressen ska vi pröva påverkanstorg. Jag tror det finns en del som vill ha en traditionell kongress med talarstol och annat så eventuellt blir det en liten “strid” i början på kongressen.

Det som är det bästa med kongressen är annars den enorma samling av härliga bra människor. Det näst bästa är att alla tillsammans på demokratisk väg försöker få fram förslag för att förbättra världen. Det är en speciell upplevelse att vara där, även om det blir lite för lite sömn och lite för mycket stress, åtminstone för presidiet. En fördel med påverkanstorg lär ju dock bli att det blir lite mindre plenumtid för ordförandena eftersom det inte blir några debatter att hålla reda på samt att det inte blir några utskott att också sitta i.

På alla kongresser där det funnits utskott och som jag varit på har jag suttit kongressutskottsordförande. Det är rätt kämpigt att först dra upp riktlinjerna tillsammans med de andra tre plenumordförandena, sedan hålla i informationen till kongressutskottsordförande (tillsammans med Åsa brukar det vara) och sedan sitta ordförande i ett utskott halva natten. Allt för att sedan hålla i plenum nästa dag. Det är dock kul med utmaningar.

Ibland är kongressfesten kul också, men jag har verkligen svårt att se hur kongressfesten ens skulle kunna komma i närheten av partyt på Grön Ungdom Riks årsmöte detta året. Anders Wallner härskar!

…är ett tema som har varit aktuellt för mig den senaste tiden. Det har visat sig på olika plan och jag gissar att det egentligen handlar om att jag ännu inte har lärt mig att frustration sällan är den bästa känslan.

En politisk dimension av frustration är t.ex. att alla nu talar om växthuseffekten som vore det ett nytt påfund. Det verkar som om människor som förut ansåg Miljöpartiet vara djävulens påfund för att förstöra för hyggliga människor som bara ville åka hur mycket bil och flyg som helst nu helt plötsligt börjar oroa sig för klimatet och att miljontals människor kommer bli hemlösa och dö i tredje världen på grund av förändringarna. För att inte tala om allt oväder som får deras sommarstugor att svämma över.

Istället för att bara välkomna denna nyvakna realism och plötsliga vilja att se fakta och naturvetenskap i vitögat känner jag mig frustrerad över de tvära kasten och att få verkar inse sin egen skuld i problemet.

Västtrafik orsakade idag en annan stor frustration. Jag skulle åka hem från min mor på landet (hon bor i Tanums kommun i Bohuslän) och resan skulle ta två timmar. Istället visar det sig att det a) är för mycket folk ute och reser på annadag påsk (det kunde jag ha räknat ut åt Västtrafik om de frågat mig), att det b) är miljontals bilister som ensamma i sina stora kombi-bilar blockerar stora vägsträckor så bussen inte kommer fram samt att det c) citat “inte finns någon räls” mellan Ytterby och Göteborg C där tåget skulle gå så vi alla får en ersättningsbussrundtur i Ytterby med tillhörande försening. Totalt blir det trots allt bara en dryg timmes försening (det är ju bara en ökning av restiden med drygt 50%!) men tillräckligt för att få mig frustrerad.