Lagen säger

…på tåget? När jag åkte upp till Stockholm den här veckan för riksdagsarbetet så började jag av en slump titta i en broschyr om mat som finns ombord och som just kallas “ombord”. Några bilder på relevanta avsnitt:

Förutom att två av fem delar handlar om vin och sprit (är det enda man kan ha till kaffet sprit?) så saluförs idén att “vin och mat hör ihop”. Sedan när och för vem då? Vin och mat hör ihop lika mycket som cigariller och fotboll, knark och frukost eller sprit och cykling, nämligen inte alls. Att vinproducenter tjänar pengar på att förknippa sin alkohol med något alla måste ha många gånger om dagen är ju uppenbart. Frågan är varför det statliga bolaget SJ aktivt understöder denna kampanj?

…en bil men jag laddar ner film.

Carl Schlyter, Miljöpartiets EU-parlamentariker, har startat en kampanj med sin underbara parodi på filmbranschens anti-fildelnings-skrämselpropaganda. Se och njut!

Att som filmbranschen gör jämföra stöld av föremål med kopiering av datafiler är allmänt suspekt! Nu är jag kanske lite väl mycket formalist, men varför kör de propagandand “nedladdning är stöld” om det nu är stöld? Då är det ju som att säga “stöld är stöld”. De säger det för att det blir relevant att säga det eftersom nedladdning inte är stöld. Hade det varit stöld hade folk blivit dömda för stöld för nedladdning, någonting som inte sker.

Nedladdning är nedladdning och man kan tycka vad man vill om det ska vara tillåtet eller inte, men att hävda att det är någonting annat än det är blir patetiskt. Vad är då den stora skillnaden? Om du stjäl någonting från någon annan så har den i allmänhet inte kvar föremålet medan om du laddar ner det så har du kopierat det. Om jag ser en smörkniv på en hemslöjdsmarknad och gör en kopia av den så har jag inte stulit smörkniven. Faktiskt.

Sedan är det lite lustigt att den ursprungliga anti-nedladdningsfilm som filmbranschen producerat bara kan ses på köpta filmer. Om du laddar ner filmer så är den bortredigerad. Faktum är att du måste se den om du köper eller hyr en film. Vad de gör är alltså att straffa de som gör som de säger (för det är ingen bra film) vilket är ganska ironiskt.

Igår hade Miljöpartiet ett seminarium i riksdagen om Miljöbron. Det var främst Per Bolund som var ansvarig riksdagsledamot men jag var även med på ett hörn, framför allt i den avslutande diskussionen.

Miljöbron är en sådan där verksamhet som man inte kan låta bli att bli imponerad av. De är förmedlare av kontakter (en bro) mellan studenter och Universitetet samt små och medelstora företag när det gäller kunskap om miljö. Studenter får chans att få kontakter med näringslivet och företagen får in kunskap om miljö och kan förbättra sin verksamhet och sina produkter. Alla är grymt nöjda i alla utvärderingar. Jag skulle kunna skriva hur länge som helst men det är nästan bättre att läsa på Miljöbrons hemsida!

Det blir en MacBook Air. Steve Jobs släppte nyheten för tio minuter sedan. 0,4 cm på tunnaste stället, 1,9 cm på tjockaste. Jag kommer troligen köpa.

Jag ska erkänna direkt att det varit ett riktigt långt blogguppehåll. Alldeles för långt. Många trodde säkert inte jag skulle komma tillbaka (om nu någon ens spekulerat i detta…

Jag kan i varje fall konstatera att idag hade jag mitt sista obligatoriska moment på juristprogrammet innan det studieupphåll jag äntligen kan ta. Det känns väldigt skönt att kunna koncentrera sig på färre saker (det är inte bara riksdagen men åtminstone inte heltidsstudier OCH riksdagen)!

Mina ansvarsområden inom Miljöpartiets riksdagsgrupp är nu bestämda. I princip har jag ansvar för högskolefrågor, forskningsfrågor, studentfrågor, handelspolitik och IT-politik. Det ska bli väldigt roligt att börja på riktigt och det känns inspirerande.