Lagen säger

Kollade i morse upp resultatet av min första termin på juristprogrammet. Resultatet har funnits en liten stund men jag har haft fullt upp med annat. Det kan vara intressant att notera att juristprogrammet är ett av de få ställen på universitetet där betygen verkligen spelar roll. Alla företag går rätt mycket på betygen vid urval och för att kunna bli anställd inom domstolsväsendet eller som åklagare m.m. måste man ha genomgått tingsmeritering. Urvalet dit är ganska litet och går enbart på betyg. Tingsmeriteringen är meriterande inom de flesta områden inom juridiken, något överdrivet kan jag tycka.

Nog om det. Det finns tre godkända betygssteg: AB (med beröm godkänt), BA (icke utan beröm godkänt) ochB (godkänt). Givetvis kan man även få underkänt (U). På första terminen fick i varje fall en femtedel AB och då hade ändå rätt många redan hoppat av. Bör påpekas att andra intagningen till juristprogrammet i Göteborg var 19,2 typ.

Efter hela den här inledningen behöver jag väl knappast säga vad jag fick för betyg. Däremot kan jag säga att jag är extra nöjd i och med att jag dels jobbade heltid parallelt alldeles i början av terminen, dels har haft ett ordförandeuppdrag motsvarande 24% under hela tiden, och dels satt i riksdagen parallellt de sista två månaderna…

Nåja, nog om det. Jag tycker ändå betygshetsen på juristprogrammet är fjantig. Betyg mäter inte allt och det är många andra saker som kan vara viktiga när beslutet ska tas om vem som ska anställas eller få en plats. I de flesta andra delarna av universitetsvärlden är dylik betygshets ganska apart vilket jag tycker är befriande och öppnar upp för andra fokus. Det är bara att inse att vissa delar av universitetsvärlden är mer konservativ än andra…

Många religiösa har börjat beskriva ateister som “vetenskapstroende” i någon sorts försök att misstänkliggöra dem. Poängen torde vara att visa att ateister visst är troende, bara att de tror på vetenskap istället för religion. Detta är så bissart att det faktiskt är riktigt skrattretande men då det är så vanligt förtjänar det ändå att bemötas.

För det första kan man undra om det verkligen borde användas av religiösa som ett skällsord? Borde inte religiösa människor tycka det vara positivt att tro? Om det inte uppfattas som det så är det ju en något självdestruktiv (om än någorlunda klarsynt) inställning till sitt eget liv.

För det andra kan man ju undra om de då menar att de själva inte tror på vetenskap? Det gör säkert vissa av dem inte men de flesta torde nog ändå inte göra det. Det för mig över till det tredje och viktiaste resonemanget:

Ordkonstruktionen är tänkt att signalera någon sorts “övertro” på vetenskap, att vetenskapen skulle ha blivit närmast religiöst dyrkat. Jag tror detta delvis kan bero på många religiösa människors svårighet att förstå att frånvaro av religiös tro oftast bara är just frånvaro av den. Det finns oftast ingen saknad eller tanke att någonting annat skulle sättas “i dess ställe” eftersom det inte borde finnas något “ställe” att sätta in en sådan konstig konstruktion som religion hos många ateister.

Ordkonstruktionen “vetenskapstroende” är dessutom väldigt problematisk. Det handlar alltså att tro på vetenskap. Men vad är då denna vetenskap man ska tro på? Ska man tro på sådant man vet? Och vem gör i sådana fall inte det?

“Vetenskap” är ett abstrakt begrepp som inte ska sammanblandas med kunskap eller vetenskapliga resultat. Det är mer en idé eller en metod än de faktiska resultat enskilda människor kommer fram till vid olika tidpunkter med hjälp av denna vetenskap. Att vara vetenskapstroende i den kontexten torde då betyda att man anser tanken att med olika kvalitetssäkrade metoder undersöka hur saker verkligen ligger till vara en bra idé. Alternativt att man tror att det finns en metod eller idé som kan beskrivas som vetenskap.

Det många religiösa kanske menar är nog ingen av de två ovanstående alternativen utan kanske är det en begreppsförvirring och man menar att “vetenskapstroende” automatiskt tror på alla resultat alla enskilda forskare kommer fram till vid varje enskild tidpunkt. (Vilket givetvis då kommer handla om saker som inte är förenliga.) Förutom det som sagts att detta skulle vara en begreppsförvirring så bör det nämnas att knappast någon omfattar denna bisarra “tro”.

Om någon mot förmodan ändå skulle tänka på detta sätt kring vetenskap så handlar det fortfarande inte om en tro i samma bemärkelse som en tro på en religion. Anledningen till att någon skulle tro på det är ju att de sympatiserar med idén om att ta reda på fakta på ett kvalitetssäkert vis och därmed anser det vara fakta och därmed tror på det. Inte att de läst det i någon gammal skrift som ingen kan verifiera men som däremot falsifierats på en mängd olika ställen.

Ordet “vetenskapstroende” borde lika lite användas som “ödletroende” (tro på att det finns ödlor?), “demokratitroende” (tro på idén om demokrati?) eller “faktatroende” (tro på sådant som bevisligen är fakta?).

Människor får självklart tro på religiösa föreställningar men gärna låta bli att låta sina egna idéer om troende beskriva alla andra människor och deras tankar.

Idag är första dagen jag inte längre är ordförande i Stadsdelsnämnden Högsbo. Jag har väldigt dubbla känslor inför det. Det var väldigt roligt, givande och utmanande att vara ordförande i SDN Högsbo och en stor ära, jag kommer verkligen att sakna det. Det känns onekligen lite sorgligt att lämna det.

Samtidigt känner jag en oerhörd lättnad att inte längre ha det ansvaret kombinerat med Riksdagen, det går helt enkelt inte att göra ett bra jobb på båda ställena samtidigt, åtminstone inte om man vill ha ett liv samtidigt. Det känns nu väldigt skönt att ytterligare kunna fokusera på Riksdagen.

Jag tycker dessutom att man ska se framåt och inte bakåt i första hand. Det är mycket roligare och mycket mer givande att glädjas över det som kommer än att bli nostalgisk över det som varit.

Nu ska borgarna få det hett om öronen!

Jag har fått in en debattartikel i GP. Mer info/kommentarer kommer senare.