Lagen säger

Idag fick jag följande brev till min riksdags-epost:

Mr. Lage Rahm:

A member of my research team suggested you’d be an excellent point of contact for a project we’re working on that involve potential investments in Sweden.

I help lead European research for our Washington D.C.-area consulting firm, The Langley Group, which caters globally to big investors like hedge funds and private equity firms. Currently a very prominent clients of ours is interested in consolidation in the European telecom sector, and part of this evolving picture includes the Swedish government’s efforts underway to privatize its stake in Teliasonera. I was hoping either you, a member of your Party or staff would be open to sharing your insights and expertise on such issues, including recent reports of France Telecom’s interest in acquiring Teliasonera.

I’d be happy to discuss this with you in more detail. Please get back to me and let me know when you might have time to talk.

Look forward to it.
Best,

<American Name>
<Fancy Title>
The Langley Group

Tel:  <American Number>
Fax:  <American Number>
Email:  <Name>@thelangleygroup.net
www.thelangleygroup.net

Unless otherwise expressly authorized in writing by The Langley Group, the contents of this e-mail and any attachments are confidential and intended solely for the use of the individual or entity to whom they are addressed.  Any unauthorized dissemination or copying of this e-mail or its attachments, and any use or disclosure of any information contained in them, is strictly prohibited.  If you are not the intended recipient or have received this e-mail in error, please notify mail@thelangleygroup.net and then delete the e-mail and any attachments from your system.

Lägg särskilt märke till stycket precis ovan.

Jag har tydligen enligt denne person och hans (för det är en han) företag inte rätt att sprida brevet. Givetvis fullständigt absurt! Jag sprider vilka brev jag vill och har inte ingått något avtal om någonting annat. Om personen dessutom har skickat det till en myndighet i Sverige så blir brevet automatiskt allmän handling och som sådan offentlig. Det värsta är att den typen av skrivelser riskerar att begränsa och skrämma människor som inte vet att de inte är giltiga.

Det hela är ett typiskt utslag av amerikansk arrogans.

Det amerikanska (arroganta) rättssystemet tränger fram en mängd skrivelser som ofta inte är giltiga och i vissa fall rättsvidriga. Dessutom får de folk att tro på dem och är därmed inte bara förvillande utan även direkt vilseledande och bidrar till att lögner sprids i samhället.

Människor borde ha rätt till information och rätt till korrekt information utan att stora företag pumpar ut desinformation och hotar att stämma människor med hjälp av densamma.

Det står i djup kontrast till de upplysningsideal och tro på människan som fanns med som en ingrediens när USA bildades.

Igår röstade så riksdagen äntligen om könsneutrala äktenskap. Eftersom regeringen envist dröjer med att agera i frågan hade oppositionen (vi, sossarna och vänster) lagt en motion i saken. Den behandlades i kammaren i riksdagen igår.

Jag hade nog hoppats lite grann att någon klartänkt borgerlig riksdagsledamot skulle ta sitt förnuft till fånga och rösta för motionen – men så skedde inte. Det var nog någon som råkade “glömma” trycka på sin knapp men i huvudsak så röstade alla som de “skulle”.

Vad som däremot var lite konstigt var talmannen (talkvinnans) bedömning av de röstande. När hon frågade hur många som ville bifalla motionen så reste sig precis alla ur oppositionen upp – typ 150 st. Innan hade bara typ tio ur majoriteten rest sig upp för att avslå den. Det var en härlig känsla att så många visade sitt aktiva ställningstagande. Talmannen var dock inte särskilt berörd utan bedömde att en majoritet ville avslå motionen…

Nu var det i och för sig det i kammaren men det framgick ju knappast av vilka som reste sig och huruvida det var en bedömning eller bara ren rutin att låta borgarna vinna kan man ju diskutera!

I förmiddags hade näringsutskottet och kulturutskottet ordnat en offentlig utfrågning (hearing) om upphovsrätt på internet. Programmet var ganska späckat och vi hade också innan fått ett ganska gediget underlag (om än något tendentiöst, åt vilket håll kanske inte behöver påpekas).

Först var det en jurist som gick igenom rättsläget, sedan företrädare för branschen (upphovsrättsinnehavare och produktions- och distributionsbolag), efter det var det en företrädare för konsumenterna samt en utredare från Renforsutredningen. Detta följdes av en företrädare för internetoperatörerna. Till sist fick vi även lite perspektiv på samhällsutvecklingen och vad framtiden kan innebära.

Jag blev positivt överraskad över att rättighetsinnehavarna var så öppna med att de faktiskt ville ha en lösning som inte innebar en total överkörning av alla konsumenter och konstgjord andning till utdöende affärsmodeller. Representanten för Ifpi och filmbranschen var i stort sett ensam om att vilja gå den gamla vägen och strunta i internetutvecklingen och framtiden.

Det framhölls från många att konsumenterna inte kan använda dagens “lagliga” alternativ eftersom de är krångliga, dåliga och dyra. Att branschen har grävt sin egen eventuella grav (om än kanske inte uttryckt i dessa drastiska termer) var också en allmän uppfattning.

Jag får säkert anledning till att återkomma i ärendet, för en blogg är inte rätt tillfälle att sammanfatta 3,5 timmars inlägg och dessutom addera mina egna tankar kring varje sak men jag vill i varje fall nämna några intressanta detaljer:

Per Strömbeck som representerade  Ifpi, Filmfolket, Förläggarföreningen och Dataspelsbranschen ljög i sitt anförande (om det var av okunskap eller illvilja har jag ingen aning om). Han hävdade att man som upphovsrättsinnehavare kunde gå in i fildelningsnätverk och direkt se vilka som begick intrång i upphovsrätten. Det är visserligen sant att man kan se ip-nummer, men vem som döljer sig bakom det går inte att se, ens om man visste vilken abonnent som döljer sig bakom. Vidare går det inte bara på rubriken av filen att veta vad den innehåller.

Representanter för The Swedish Model framförde mycket riktigt det behövs reformer där verkligheten beaktas också.Sveriges Konsumenter påpekade att det är brukarna och skaparna som är de viktiga.

Juristen i inledningen påpekade att syftet med upphovsrätten är att den är tänkt att stimulera skapande.Detta sista är särskilt intressant i ett perspektiv när en grupp människor har fått en viss rättighet så glömmer de ibland varför de har den rättigheten och att de faktiskt har fått den på demokratisk (förhoppningsvis om vi inte t.ex. pratar fascist-stat) väg och att de har den så länge rättigheten upplevs som legitim av folket.

STIM påminde om att fildelning är en teknik som kommit för att stanna. (En företrädare för filmbranschen påstod däremot att det var modernt nu och säkert skulle försvinna inom tio år. Jag kan ju garantera att om filmbranschen fortsätter bete sig som de gjort hitintills så lär det dröja betydligt längre än så…)

Patrik Wikström (forskare) påpekade mycket riktigt att vi har ett artificiellt utbudsunderskott i dagsläget. Jag gissar att han menade att sådana är svåra att hålla när verkligheten knackar på dörren… Han menade också att det i huvudsak är branschens egna åtgärder som tvingat fram nuvarande utveckling med fildelning, det har inte funnits några alternativ.

Vi får se vad riksdagen gör av den här informationen, man kan ju hoppas att det blir någon sans och balans i övervakningen av människor och att vi inte fortsätter kriminalisera en hel ungdomsgeneration.