Posts or Comments 21 August 2017

Personligt &Politik lage | 15 Jul 2008 11:00 e m

Mp och EU

Många diskuterar ju hur Miljöpartiet borde ställa sig till EU nu inför medlemsomröstningen. De allra allra flesta verkar vara eniga om att Miljöpartiets linje så länge vi är med ska bestå av en konstruktiv kritik. Det har också varit vår linje hitintills.

När jag gick med i partiet 1997 så tyckte jag att vi borde ”respektera folkomröstningsbeslutet” (trots att jag var emot och skulle ha röstat emot om jag fått rösta). Vad jag insett på senare år är att man faktiskt måste ha en åsikt, en linje, och att denna linje ska baseras på värderingar och fakta och inte på vad som röstats. Självklart är det folkomröstningsresultatet som ska gälla (vi gick ju också med) men man måste få tycka annorlunda.

Så här långt senare har jag inte ändrat åsikt angående frågan om Miljöpartiet fortsatt ska tycka att Sverige borde lämna EU. Jag tycker det är den enda rimliga linjen. Många som tycker att vi borde ändra vår politik pratar om att EU gör så mycket bra. Jag vill i och för sig påminna om att EU även gör så mycket dåligt, men det har egentligen underordnad betydelse för mig.

Principiellt kan jag inte se att man kan vara för att Sverige är med i EU. EU är en överstatlig organisation som tar överstatliga beslut, beslut som därmed kan påverka svenska medborgare direkt utan omvägen via den svenska demokratin. Detta kan man tycka är helt ok om det hade varit så att EU hade varit en demokrati. EU har många demokratiska inslag men i grunden tycker jag inte man kan säga att det är en demokratisk organisation.

Det finns många anledningar, och bloggandet är inte rätt forum att utveckla dem alla så jag nöjer mig med en tydlig fingervisning. EU är uppbyggt kring fördrag mellan medlemsländerna. Dessa fördrag lägger grunden för hur EU fungerar, spelreglerna. Fördragen kan bara ändras om alla medlemsländer är överens. Problemet är att det inte bara finns spelregler i dessa grundläggande bestämmelser utan även mycket politik som väldigt många inte håller med om, som t.ex. idén att bekämpandet av inflation är det viktigaste målet.

I praktiken kan alltså t.ex. Luxenburg (eller Frankrike) sitta och blockera förändringar, oavsett vad alla andra medborgare i samtliga länder tycker så är de tvungna att rätta sig.

Detta kan inte vara en beskrivning av en demokrati. Alltså har vi en överstatlig organisation över den svenska demokratin som inte är demokratisk.

Om man ska dra det långt så avskaffar EU-medlemsskapet principiellt den grundläggande demokratin i Sverige.

Då spelar det ingen roll hur mycket bra EU gör, eller ens om de politiska aspekterna som inte kan ändras är bra. Det går inte att vara principiellt för ett svenskt medlemsskap i EU och samtidigt vara för demokrati i Sverige så som jag ser det. Men tänk om EU ändras då? frågar kanske någon. Om förutsättningarna ändras får man omvärdera sin ståndpunkt såklart, men ovanstående lär inte ändras på ett tag tyvärr. Borde vi inte driva på ändringar? frågar kanske någon annan. Jo, så länge vi är med, men principiellt går det som sagt inte att försvara EU-medlemsskapet.

Man skulle kunna fråga sig om man inte ska låta bli att se frågan principiellt och istället se på vilka beslut som fattas och vilka beslut som genomförs. Jag vet inte hur en sådan utgångspunkt skulle utfalla men jag menar att om man helt överger sina principer så finns det inte så mycket kvar.

4 Responses to “Mp och EU”

  1. on 16 Jul 2008 at 00:00 1.Martin said …

    Att vara pragmatisk är också en princip.

    För mig räcker det inte att enbart ses som en medborgare av nationen Sverige. Det finns alldeles för många områden som jag vill vara med och påverka, som passerar långt utöver rikets gränser, och därför rimligen tacklas politiskt gemensamt med andra länder.

    Du har rätt i att EU har ett beklämmande demokratiskt underskott. Men om vi ginge ur EU, vad händer då med våra demokratiska möjligheter att påverka våra liv? På vissa områden blir de bättre – där EU överstatligt styr våra nationella regler. På andra områden blir våra möjligheter att påverka sämre. Mina möjligheter. Jag tycker att det är att blanda bort korten när man inte ser att det går åt båda hållen.

    Jag vill se politik föras på en nivå som motsvarar utmaningen man försöker tackla. Att institutionerna politiken förs inom just nu – EU, FN och så vidare – är odemokratiska är fruktansvärt. Men alternativet att ställa sig utanför innebär ju att man lämnar det politiska området helt.

    Varför ställer mp inga krav på utträde ur FN?

    (Tack för en trevlig blog, förresten, jag har nyligen börjat följa den)

  2. on 16 Jul 2008 at 00:12 2.lage said …

    Hej Martin! Tack för ditt svar! Kul att du gillar bloggen!

    Det är möjligt att ”att vara pragmatisk är en princip” men frågan är vad som händer med den principen när den strider mot andra principer? Vad är överordnat? Demokrati eller pragmatism? Och ett tillstånd där man bara har en princip och den principen i princip är att inte ha några principer skulle jag inte kalla för att ha principer… 🙂

    Jag håller med dig om att Sverige är litet och att det mesta finns utanför. Likadant är det med EU.

    Däremot undrar jag hur du menar att man ska basera demokrati om man inte ska göra det på geografiska områden? Du måste väl hålla med om att inte alla alltid kan påverka alla beslut? Var finns den objektiva grunden för begränsningarna?

    Men det spelar egentligen ingen roll eftersom påverkansmöjligheten på EU nivå inte spelar efter helt demokratiska spelregler. Om man tycker det är ok så är det ju en annan sak.

    När du jämför påverkan så är du just inne på vad jag menar är ett tänkande bara baserat på vad din påverkan kan få för resultat. Då frångår man principerna och det kan man absolut ha som strategi men jag anser det vara fel. Principlöshet kan leda mycket mycket fel.

    När det gäller FN är det inte jämförbart med EU. FN fattar inte överstatliga beslut på samma sätt och därför kan inte beslut fattade på demokratisk väg köras över av beslut fattade på icke-demokratisk på samma sätt.

  3. on 31 Jul 2008 at 18:28 3.Anders Nilson said …

    Hej Lage,
    egentligen tror jag, att diskutera EU och överstatligheten är en återvändsgränd.

    Om EU blev en 100% demokratisk organistion med ett folkvalt parlament, en statschef, en av talmannen utsedd regeringsbildare och en av parlamentet godkänd regering, så innebär det ju att överstatligheten är total.

    Fortsätter vi som nu så får demokratin hållas på den nationella nivån och stryk på EU-nivån. Fördragen är mellanstatliga överenskommelser som har överstatlig funktion. Det är demokratiskt bristfälligt. Den förutsätter att vi accepterar de andra medlemsländrna som demokratiska, att det finns korrigeringsinstrument när demokratin kan ifrågasättas.

    Ekvationen är komplicerad. Därför borde den inte ligga till grund för Ja eller Nej.

    För mig är de politiska frågorna de avgörande. Freden, miljön, arbetsrätten, de mänskliga rättigheterna de demokratiska rättigheterna utöver den parlamentariska konstruktionen, friheten osv. Med dessa frågor kan jag skapa en ekvation med plus och minus. Jag kan se vilka frågor jag vill skall utvecklas på en europeisk nivå och vilka som skall bekämpas och var denna kamp skall stå. Jag kan se vilka mina allierade är och vilka mina fiender är.

    Det går med andra ord att skapa ett politiskt vardagsarbete utifrån ett sådant synsätt.

    Och eftersom jag anser att de flesta av mina frågeställningar bara kan lösas på en europeisk nivå, så anser jag att det är självklart att medverka till ett bra EU och ett utvidgat EU.

  4. on 01 Aug 2008 at 12:45 4.lage said …

    Hej Anders!

    Ditt resonemang kring överstatlighet och demokrati är intressant. Jag tycker dock inte du förklarat på vilket sätt det är en återvändsgränd att diskutera det. Eftersom återvändsgränd är en metafor vore det intressant att veta konkret vad problemet med att diskutera det är.

    När det gäller vad som är en till 100% demokratisk organisation sÃ¥ tycker jag nog inte att man per definition kan anse det vara ”ett folkvalt parlament, en statschef, en av talmannen utsedd regeringsbildare och en av parlamentet godkänd regering”.

    F.ö. tycker jag inte alls att det enda problemet skulle vara att andra länder inte var så demokratiska (det är inte ens huvudproblemet), även om jag ibland känner mig ganska främmande inför t.ex. det italienska sättet att bedriva politik.

    Jag håller med dig om att det går att bedriva ett politiskt vardagsarbete i EU där man försöker förbättra, men det hindar ju inte att man har en åsikt om det är bra eller inte att Sverige är medlemmar.

    Och även om det kanske är komplicerat tycker jag inte att man kan bortse från demokratiaspekterna på den frågan, för mig är demokrati en oerhört viktig princip som inte kan rundas bara för att den ibland skapar komplicerade situationer.

Trackback This Post | Subscribe to the comments through RSS Feed

Leave a Reply