Lagen säger

Det är något sjukt med att vi (samhället) ser just våldtäktsoffer som en särskild sorts offer till skillnad från andra brottsoffer.

Varför känner så många våldtäktsoffer skam och skuld över det inträffade? Jag klandrar inte de som känner så – detta är inte heller deras fel utan någonting som tyvärr fortfarande genomsyrar den samhälleliga synen på det hela. Jag tror det blir lättare att förstå hur absurt det är av oss att se det så om man jämför det med andra brottsoffertyper:

Inbrott. Tänk om någon inte vågade berätta att den haft inbrott för vänner bara föra att den skulle kunna känna skuld och skam för det inträffade?

Eller rån. Tänk om man skulle tänka att det nog var mitt fel att jag blev rånad…

Eller misshandel. Sjukt konstigt helt enkelt.

Ännu värre blir det om man börjar diskutera hur offret betedde sig vid en våldtäkt – som många gör medvetet eller omedvetet. (Jag har förstått det som att detta gäller många brottsoffer själva även om de faktiskt intellektuellt förstår att det inte var deras fel så tänker man på hur man betedde sig.)

Tänk er ett rån. Inte frågar man offret om offret visade sin iPhone innan rånet, underförstått att visar du att du har en ny iPhone så får du skylla dig själv om du blir rånad. Inte säger man att man får skylla sig själv om man har med sig sin telefon när man går hem en sen kväll. Och framför allt frågar man inte rån-offret om det inte var så att man egentligen ville ge bort sin nya iPhone till en främling! Det är underförstått att man inte vill ge bort alla sina prylar till vem som helst (men inte konstigt att man vill ge bort saker till människor man tycker om heller).

På samma sätt är det väl uppenbart att de flesta människor inte känner för att ha sex med någon annan hipp som happ. Givetvis finns det sådana och inget fel i det. På samma sätt finns det människor som ger bort alla sina saker. Men träffar du på någon på stan som verkar vilja ge dig en ny iPhone så kontrollerar du väl att personen verkligen vill det innan du tar telefonen och går?

Om du sitter och sms-ar på ett café och någon kommer och bara tar din telefon och går iväg, inte sjutton undrar vi om du gjorde motstånd! Visst hade du kunnat ge telefonen till personen men det är ju för sjutton ditt val i sådana fall!

 

Det finns någon sorts konstighet kring sex (tror jag) som får oss att inte se att våldtäktsoffret faktiskt är ett brottsoffer och att skulden för brottet helt åvilar förövaren oavsett var man befann sig, hur man var klädd eller för den delen om man var påverkad av alkohol. Det är inte skamligt att ha varit utsatt för ett brott, det är skamligt att vi har ett samhälle som får folk att känna skam när de varit utsatta för brott!

 

Jag är givetvis medveten om att min liknelse (som alla liknelser) inte håller i precis alla delar men min poäng är inte att den skulle göra det utan att jämförelsen faktiskt visar hur sjukt det är att offret skulle ha någon som helst skuld i det inträffade!