Posts or Comments 28 March 2024

Politik lage | 10 mar 2014 03:14 e m

Frikänd = ingen våldtäkt?

Det har på den senaste tiden kommit en del frikännande domar i våldtäktsmål och kommer säkerligen fortsätta göra så. Många gånger (har iaf jag uppfattningen) så resulterar frikännandet i att omgivningen anser att det därmed klarlagt att det inte skett någon våldtäkt (om nu inte domen blir mediauppmärksammad och hårt kritiserad).

Jag menar dock att detta många gånger är ett felaktigt synsätt.

Man kan tänka sig två olika huvudtyper av frikännanden. Dels frikännande på grund av att man inte är säker på om man tagit rätt person eller är säker på att det är fel person och dels på grund av att man konstaterar att personen visserligen haft sex med offret vid det utpekade tillfället men att personen inte kan dömas för våldtäkt för detta. I det fallet man tagit fel person är det uppenbart att många ändå fortsättningsvis anser att en våldtäkt kan ha ägt rum. Detta fall lämnar vi därhän tills vidare.

I det andra fallet anser nog många att om en person nu blivit frikänd så var det ingen våldtäkt. Rättsstaten har fastslagit att det inte var någon våldtäkt. (Kanske sägs det t.o.m. så illa att ”hon var med på det”.)

Jag menar att detta inte alltid är rätt. I sådana här fall frias gärningsmannen ofta för att det inte funnits något subjektivt uppsåt att t.ex. tvinga till sig sex. Eller något subjektivt uppsåt att att offret var i ett hjälplöst tillstånd, osv. Detta innebär att gärningsmannen inte insåg och/eller inte ville varken tvinga till sig sex eller förstod att offret var i ett hjälplöst tillstånd. Personen som gjorde handlingarna ”visste inte bättre”. I ett sådant fall ska gärningsmannen frikännas.

Detta är rimligt. Vad som inte är rimligt är nästa steg. Frikännandet får inte med automatik leda till att man anser att det beteende som gärningsmannen använt sig av därmed är okej eller att detta innebär att offret inte blivit våldtagen. Det första är en moralisk fråga där alla borde inse att det är uppenbart att allt även om ett beteende inte är straffbelagt så kan det vara moraliskt förkastligt. Det andra är mer juridiskt och handlar i någon mening om huruvida ett brott blivit begånget. Kan ett brott bli begånget utan att den som gjort handlingen kan straffas för det?  Ja, faktiskt. Det är uppenbart om man tittar på medhjälps-bestämmelserna. Man kan bli dömd för medhjälp till ett brott som någon begått i objektiv mening men där det subjektiva rekvisitet för huvudgärningsmannen brister. (Dock krävs det givetvis att alla subjektiva rekvisita för medhjälparen är uppfyllda.) Låt mig ta ett exempel:

A pratar med B och förstår då att B tror att han har fått en gräsklippare av C. A vet att C inte har gett gräsklipparen till B men A hjälper ändå B att ta gräsklipparen från C. I detta fall har B inte subjektivt uppfyllt rekvisitet i stöldparagrafen i brottsbalken (8:1) om att olovligen ta något, B trodde ju han fick. A däremot visste att han hjälpte B att olovligen ta något och kan därför dömas till medhjälp till brottet stöld.

Här har alltså Cs gräsklippare blivit stulen av B som inte begått någon stöld och A har dömts till medhjälp till stölden. Ta nu bort A ur exemplet. B tar en gräsklippare som han tror han får ta men egentligen inte får ta. B kan inte dömas för stöld. Har det skett någon stöld? I objektiv mening har det skett en stöld men B har inte kunnat dömas för stölden.

Det är inte lika lätt att skilja på den objektiva delen och den subjektiva delen i våldtäktsmål men jag menar att resonemanget ändå ska ses på samma sätt i våldtäktsmål. Ett offer kan ha upplevt sig tvingad till sex samtidigt som gärningsmannen inte alls förstod att denne tvingade till sig sex. Jag menar då att det objektivt sett har skett en våldtäkt men att gärningsmannen inte är skyldig till våldtäkt. (Sedan är det en annan sak att jag personligen skulle vilja se att våldtäktslagstiftningen såg annorlunda ut, t.ex. med samtycke och möjligen även oaktsamhet men det är en sak jag inte diskuterar i detta inlägg.)

Jämför detta med en gräsklipparstöld eller en cykelstöld eller en bilstöld eller liknande. Hela samhället accepterar att man blivit besulen trots att det inte alls är säkert att den som begått handlingen faktiskt kan dömas till stöld, ens om den hittas och hela händelseförloppet är bevisat. Det kan finnas någon subjektiv grund för att det faktiskt inte är straffbart. Ändå menar nog de flesta att saken faktiskt blivit stulen, och det är en rimlig utgångspunkt.

På samma sätt borde vi kunna se det med våldtäkt. Att någon blivit frikänd innebär inte alls med automatik att offret inte blivit våldtaget!

Skrev tidigare ett inlägg om våldtäktsoffer och skuld och skam.

One Response to “Frikänd = ingen våldtäkt?”

  1. on 28 mar 2014 at 18:15 1.M said …

    Klokt skrivet!

    Det finns även en tredje aspekt på frikännande domar som är viktig att komma ihåg: det är skillnad mellan vad man tror har hänt och vad åklagaren i den bevisning som presenteras under rättegången lyckas bevisa bortom varje rimligt tvivel.

    En frikännande dom i ett våldtäktsmål är inte detsamma som att rätten inte tror på målsägaren. Det kan mycket väl inträffa att rätten i och för sig håller det för troligt att det åtminstone i huvudsak gått till så som målsägaren säger — innebärande att man för sig själv håller det för mer eller mindre sannolikt att en våldtäkt skett — men ändå måste frikänna. I rätten är det nämligen inte ”vad man i och för sig tror” som gäller, utan vad som är bevisat så att inget rimligt tvivel återstår. Det gäller naturligtvis i alla brottmål, men av någon anledning tycks denna princip svår att ta till sig och tolka rätt just när det gäller våldtäkt och några andra brott. En frikännande dom innebär varken att en våldtäkt inte skett, eller att rätten ”inte tror på” målsägaren. En frikännande dom innebär bara, om inte annat sägs, att åklagaren inte kunnat bevisa sina påståenden så att inget rimligt tvivel återstår.