Lagen säger

Jag är rädd för att debattklimatet i Sverige ska kantra till att vi måste möta SD-väljares oro. Jag läser artiklar om varför SD-väljare röstar som de gör och det är naturligtvis intressant och givande och en ökad kunskapsmassa är alltid något positivt för ett samhälle.

Vad som inte är positivt för ett samhälle dock är att vi bara bryr oss om de mest högljudda. SD-väljare är säkert besvikna på samhället och vart det är på väg och är frustrerade över en massa saker. Förtjänar absolut att lyssnas på. Men det är inte det enda som förtjänas att lyssnas på. Vi får inte glömma att vi har ett samhälle med jättestora marginaliserade grupper som far illa, mår dåligt och får väldigt lite hjälp. Och uppriktigt sagt är inte denna grupp såvitt jag förstått SD-väljare.

Jag vet att jag uttalar mig nu utan att ha ordentligt på fötterna men allt jag läst om SD-väljare pekar på att det är ”etniska svenskar mitt i livet” samt ”etniska svenskar” efter ”mitt i livet”. Och dessutom väldigt ofta män. Jag förstår att det är frustrerande att se en framtid där tidigare självklara privilegier ständigt utmanas och där samhället avsätter resurser för att ta hand om nya grupper (och om man blundar för att dessa även genererar pengar till samhället så sticker det kanske i ögonen på vissa).

Jag tror dock det är ett stort misstag att börja rättfärdiga ett skitstövel-beteende såsom att rösta på SD med vad som helst. Det är liksom inte okej att bli nazist och ha ihjäl alla judar bara för att det någon gång i historien skulle ha funnits en girig judisk bankir (inte för att någon som påstår detta någonsin skulle leda detta i bevis men inte ens om det var så är det okej). På samma sätt är det inte okej att utrota alla människor bara för att en människa hade ihjäl en apa. Det är heller inte okej att vägra människor på flykt asyl bara för att en annan asylsökande begått ett inbrott.

Människor måste faktiskt själva ta ansvar för sina beteenden och inte skylla ifrån sig. En röst på SD är en röst på idioti, hobby-fascism, kverulans och intellektuell ohederlighet. Om någon känner att det är just detta som saknas i politiken så är det ju onekligen en röst på rätt parti men att bara ansvarslöst prata om att man vill ”röra om i grytan” eller ”visa de att man är missnöjd” är att abdikera sitt vuxenansvar och låta sin egoism gå ut över alla andra.

Det finns en stor grupp hårt kämpande människor som mår dåligt i samhället idag men som ändå tar ansvar för sitt samhälle och röstar för något som de tror är bättre för alla i samhället. Vi har inte bara en arbetarklass i Sverige utan även en underklass eller trasproletariat om ni så vill och där har vi ett mycket större problem än att någon sitter hemma på sin kammare och är bitter över att manlighet inte längre ger någon naturlig auktoritet. (Vilket det f.ö. gör fast bara inte lika extremt som tidigare.)

VEM är det som ska ta ansvar för att vi får ett bra samhälle om inte vi alla? Varför ska vi lyssna mer på bittra SD-väljare än sjukskrivna eller arbetslösa ensamstående mammor bara för att SD-väljaren skriker högre? (Och har tid att skrika högre.)

Jag tycker inte det på något sätt är orimligt att kräva av vuxna människor att de tar ansvar för och står för sina handlingar. Varför skulle vi kräva mindre? Vad är det för syn vi har på människor om vi klappar de på huvudet och säger att ”vi förstår att du är missnöjd” istället för att faktiskt kräva av de att de beter sig som folk, växer upp och börjar ta ansvar?