Lagen säger

Såg för ett par dagar sedan filmen Good night and good luck. En sevärd film av George Clonney som handlar om en journalist (Edward R. Murrow) på CBS i USA. Han vågade till skillnad från många andra i dåtidens USA skildra Joseph McCarthys förföljelse av påstådda och riktiga kommunister som den häxjakt det var. I början av filmen tar Murrow upp en händelse med en officer vid flygvapnet som uppfattades som en säkerhetsrisk och därför blev avskedad utan att ha fått veta vilka anklagelserna mot honom var och utan möjlighet att ha kunnat försvara sig.

Några av mina favoritscener i filmen handlar om när Murrow förklarar att USA inte kan försvara friheten i världen om man inte försvarar friheten i sitt eget land, att rättsstatens principer måste gälla alla människor och att systemet med att de som inte accepterar eller motarbetar McCarthy av densamme betecknas som kommunister inte leder till ett bra samhälle.

När jag såg filmen blev jag tacksam för att George Clonney hade gjort det och hoppades att många amerikaner hade sett den (den är från 2005) och att det kanske skulle få upp ögonen för vad som håller på att hända med rättsstaten och de mänskliga rättigheterna i kölvattnet på USAs härjande i världen.

Idag blev jag i DN (hittar tyvärr inte artikeln att länka till, på sid 28-29 iaf) smärtsamt påmind om att filmen inte bara har relevans i USA. Artikeln handlar om Hassan Asad (som det även skrivits om tidigare, här till exempel) som av SÄPO betraktas som en säkerhetsrisk varför migrationsminister Tobias Billström (han som bevisligen brutit mot lagen genom att ha TV och inte betala TV-avgift, i tio år) beslutat utvisa honom till Jordanien. (I rättvisans namn ska sägas att när Hassan överklagade beslutet, vilket man numera kan göra tack vare Miljöpartiet, till Migrationsöverdomstolen så beslutade Billström att skjuta upp utvisningsbeslutet tills processen varit färdig. Något annat hade i och för sig varit fullständigt absurt.)

Förutom det tveksamma i att utvisa människor till länder där de med stor sannolikhet kommer att fängslas för sina åsikter och utsättas för tortyr (det har i och för sig inte på många år hindrat varken socialdemokrater eller moderater och jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag röstat på något av de partierna) så har det aldrig presenterats några bevis för att Hassan Asad är en säkerhetsrisk. Det är här likheterna med “Good night and good luck” blir slående. Vi har inte kommit längre i Sverige än att vi på många sätt fortfarande liknar McCarthy tidens USA, visserligen inte på alla sätt eller lika illa, men ändå.

Utöver att Hassan Asad troligen kommer att utsättas för tortyr i Jordanien på grund av sina åsikter om han utvisas dit samt att det inte finns några bevis för att han är en säkerhetsrisk så undrar jag om det är förenligt med ett rättssamhälle att utvisa människor för att de är säkerhetsrisker? I mitt huvud blir man dömd och straffad för sådant man gjort, inte sådant någon tror att man skulle kunna göra någon gång i framtiden.

Det blir bara mer och mer absurt ju mer jag tänker på all denna idioti som breder ut sig i kölvattnet på socialmoderaternas (och numera kanske även folkpartiets?) rädsla för främlingsfientliga partier. Denna rädsla är nämligen den enda förklaring jag kan komma på till att människor som bevisligen varken är korkade eller illvilliga låter sig exploateras av subversiva idéer om tortyrstraff utan dom, olagligt beteende eller bevis.

Jag är egentligen också rädd för främlingsfientliga partier, men jag är inte främst rädd för att de ska ta röster från de andra partierna utan att deras politik ska genomföras. Det spelar liksom ingen roll om de främlingsfientliga partierna inte får så mycket röster om deras politik ändå genomförs av socialmoderaterna liberalerna. Någon gång får man faktiskt stå upp för det som är rätt, ta konsekvenserna av det och inte skylla på andra.

Trackback This Post | Subscribe to the comments through RSS Feed