Lagen säger

Regeringen har nu i ett pressmeddelande meddelat att de tagit beslut om propositionen och skriver lite vad den innehåller. Tyvärr har de inte släppt propositionen ännu så vi kan ju faktiskt inte läsa vad de verkligen vill att riksdagen ska fatta beslut om.

Tyvärr kvarstår själva huvudproblemet, nämligen att skiv- och filmbolag ska kunna gå till domstol och få ut människors personuppgifter efter misstanke om fildelning. Fast det gäller ju förstås inte att man får ut personuppgifter på den man misstänker fildelat utan personuppgifter på den som har ett abonnemang man misstänker att någon använt för att eventuellt fildela.

Det står lite skrivningar där det framgår att regeringen förstår att det är skillnad mellan abonnenten och fildelaren men i själva förslaget verkar det inte innehålla någon egentlig skillnad som återspeglar detta. Tveksamt är också om regeringen verkligen förstår hur fildelningsnätverk fungerar när de pratar om uppladdning och nerladdning. Alla som deltar i ett fildelningsnätverk laddar normalt både upp och ner. Att då tala om att de som bara laddar ner enstaka verk ska vara undantagna blir konstigt

Istället borde regeringen ta och sansa sig lite och faktiskt inse att internet och ny teknik är här för att stanna och att låta de multinationella bolagen trakassera tonåringar kommer inte att ändra på det faktumet.

Gammelmedia rapporterar lydigt.

Här är mer om IPRED.

På fler och fler ställen kan man läsa om artister som går till attack mot motståndet mot IPRED och regeringens förestående proposition i frågan. Jag kan inte säga att jag läst precis allt som alla artister skrivit men det har varit slående för mig att det verkar som många just inte förstått vad det handlar om.

För många artister verkar det handla om att IPRED-förslaget är samma sak som upphovsrätten. Säger man nej till IPRED är man emot alla artister och all upphovsrätt. Säger man ja är man för artisters möjlighet att försörja sig själva. Med denna förenklade syn är det klart att man blir upprörd om någon säger nej till IPRED.

Jag kan lova att hade frågan varit så enkel hade nog de flesta, åtminstone Miljöpartiet de Gröna och jag själv, varit för IPRED. Problemet är att det är INTE det frågan handlar om.

Konkret handlar det om att upphovspersonerna (eller snarare upphovspersonernas skivbolags advokatbyråer) ska gå in i fildelningsnätverk (och därmed själva delta i fildelningen eftersom det normalt sett är ända sättet att få komma in i nätverket) och snoka reda på de ip-adresser som sägs delta i aktiviteten. Sedan ska advokaterna gå till domstol och stämma de internetleverantörer som har hand om nämnda ip-adresser för att få reda på vilken person eller vilket företag som genom ett internetabonnemang har fått tillgång till ip-adressen. Med dessa personuppgifter ska sedan advokatbyråerna gå vidare. De kommer troligen, vilket de gjort i andra länder, skicka hotbrev till innehavarna av abonnemangen där de hotar med att stämma i domstol om de inte snabbt betalar stora summor pengar.

Detta är vad lagen innebär. Den har inget att göra med huruvida det är lagligt eller inte att fildela, för det är redan klart att det är olagligt att fildela upphovsrättsskyddat material man inte har tillstånd från rättighetsinnehavaren att att fildela.

Det kommer med största sannolikhet inte vara möjligt att faktiskt stämma någon privatperson i domstol och få ut några pengar till upphovsrättsinnehavarna eftersom det ju inte går att visa att personen som står för abonnemanget är den som utfört fildelningen. Dels finns det ofta fler än en person i ett hushåll och dels finns det trådlösa nätverk. Många av de trådlösa nätverken är öppna (och fria för vem som helst att använda), men det finns också låsta nätverk låsta med så gammal teknik att det är lätt att knäcka. Dylika nätverk delas regelmässigt ut av stora internetleverantörer i Sverige utan att abonnenterna är medvetna om detta. Sedan finns det dessutom olika varianter där användare organiserat delar med sig av sina trådlösa nätverk till varandra exempelvis FON.

Allt detta gör att för att visa att det är en specifik person som gjort sig skyldig till den olagliga fildelningen så krävs i princip husrannsakan vilket än så länge inte lär gå. Frågan är om det är husrannsakan hos vanliga privatpersoner som är artisternas mål? Jag tror faktiskt inte det.

Lagen kommer troligtvis inte bidra till någon kraftig nedgång i det olagliga fildelandet, åtminstone inte över någon längre tid. Vad som skulle göra detta tror jag är om människor fick reella alternativ. Möjligheten att kunna bidra med pengar till upphovspersonerna samtidigt som man billigt och enkelt fick tillgång till kulturen. Idag är det inlåsningseffekter och överpriser som är industrins svar. Till och med detta har man tvingats till under stort motstånd och under stor vånda.

Tidigare lagar har alltså inte hjälpt. IPRED1 lär inte hjälpa. Om nu IPRED2 kommer färdigförhandlas någon gång lär inte det hjälpa heller. För att kunna förhindra människor att fildela behöver man inrätta en total övervakning av alla aktiviteter på internet och alla människors alla resor och rörelser. En polisstat vad gäller övervakning skulle vara långt värre än Östtyskland och Sovjetunionen kombinerat.

Jag inser att ingen säger sig vilja ha en sådan stat, men det är en sådan stat vi behöver om vi ska förhindra fildelningen.

Alternativet är att se till att människor inte upplever sig behöva syssla med illegal fildelning. Människor i vårt land är väldigt laglydiga och vill också lyda lagarna och vill ge upphovspersonerna ersättning. Men om man inte låter dem göra det och istället trakasserar dem, skickar hotbrev och övervakar hela dera personliga sfär så riskerar man att de inte längre känner att de respekterar upphovsrätten.

Jag måste som riksdagsledamot vara beredd på att bli granskad, och det är bra. Mitt mandat kommer från folket och folket ska ha möjlighet att avgöra om jag sköter mitt jobb som ledamot eller om de vill byta ut mig i nästa val. Det är en viktig förutsättning för demokrati.

Men det kan finnas tillfällen då även en riksdagsledamot vill kryptera sin kommunikation. Det kan till exempel handla om människor som vill skicka information anonymt, därför att de känner sig hotade eller av andra skäl. Därför tittar miljöpartiet på hur privatpersoner ska kunna skicka krypterade mejl till oss, inte minst i tider då FRA kan komma att få möjlighet att avlyssna i princip vilken internettrafik som helst

Till min förvåning upptäcktes dock att riksdagen har en synnerligen underlig säkerhetspolicy som kraftigt försvårar möjligheterna för mig som riksdagsledamot att ta emot helt anonyma mejl. När jag försöker att komma åt en krypterad webbmejl så visar det sig att riksdagens egna servrar krypterar av trafiken och skickar den igen signerad med ett eget krypteringsprotokoll. Riksdagsförvaltningen kan alltså avlyssna kommunikation som jag trott varit helt säker för avlyssning.

Och inte bara det – de informerar inte ens om saken. Jag måste själv ta reda på det genom att inspektera den digitala signaturen. Detta medför dessutom att vi som jobbar på riksdagen riskerar att komma in på krypterade webbplatser som inte är korrekt verifierade (exempelvis i bedrägerisyfte fejkare banksajter) utan att bli varnade av våra webbläsare. Riksdagens “proxyserver” verifierar gladeligen varenda krypterad webbplats som säker.

Jag är inte paranoid av mig, men detta får mig helt klart att undra. Vad kan riksdagens IT-avdelning rimligen ha för argument för att skapa möjlighet att avlyssna riksdagsledamöternas kommunikation? Och hur i hela friden kan de ha missat hela den debatt om integritet kontra avlyssning som blåst genom Sverige det senaste året?

På min parti-hemsida skriver jag om IPRED1 och sanktionsdirektivet:

Fyra gröna skäl att vara emot IPRED-lagen

1. Förslaget är integritetskränkande. Det sker redan i dag avvägning om personuppgifter ska lämnas ut gentemot integritet. Tanken är man ska ändra detta så att integriteten ska väga så lätt att bolagen kan få ut personuppgifter om abonnenter. Sådana uppgifter möjliggör långtgående övervakning över enskildas aktiviteter på internet, utan att ens ha tillgång till några FRA-metoder.

2. Förslaget riskerar att drabba människor som inte gjort något brottsligt alls. Det är bara de som står för abonnemanget som lämnas ut. Om det alls skett någon olaglig fildelning är det inte säkert att det är den som står för abonnemanget som gjort det. Många har öppna nätverk där vem som helst kan gå in. Oskyldiga kommer att målas ut som brottslingar och kunna komma att stämmas av stora multinationella bolag i domstol där de ska försvara sig mot bolagens horder av advokater.

3. Förslaget är onödigt. Eftersom den som står för abonnemanget inte säkert är den som har fildelat olagligt, om det ens skett, borde det krävas mer än den uppgiften för att ställa någon till svars. I princip borde det genomföras husrannsakan hos dessa oskyldiga människor för att man ska kunna ha någon aning om vem som begått detta mycket ringa brott.

4. Förslaget riskerar få långtgående konsekvenser. Alla de människor som i dagsläget fildelar för att det inte finns något relevant lagligt alternativ riskerar av den mängd polisiära och privatpolisiära åtgärder som föreslås att drivas till att gömma sig på nätet. För att gömma sig krävs det att det finns många att gömma sig bland vilket det också kommer att göra eftersom fildelarna är många. Det innebär att grov organiserad brottslighet och barnpornografi-ligor kommer få stora nätverk av människor att gömma sig bland och göra det rejält svårt för polisen att komma åt dessa också.

Allt detta visar att mer och mer represiv lagstiftning inte är lösningen. Människor som skapar kultur ska självklart få ersättning men att införa mer repressiv lagstiftning är inte vägen. Istället borde branschen ta fram alternativ som är enkla och billiga att använda. Människor vill göra rätt för sig och de måste ges möjlighet till detta istället för att stämmas inför domstol. Det är också möjligt att olika former av ersättningar till upphovspersoner måste ses över!

Idag har socialdemokraterna och vi (Miljöpartiet de Gröna) gått ut med att vi gemensamt vill bilda regering efter en valvinst 2010. Medierapporteringen har dock till stor del fokuserat på att vänstern inte är med.

Vänstern försöker nu med konststycket att 1) utmåla sig som martyrer, 2) visa hur elaka s och mp är, 3) försöka komma med på tåget igen och 4) försöka splittra socialdemokraterna. Dessutom tror jag de har sagt “vi kommer rösta nej till en s-mp-regering” ungefär 10 gånger fler än de sagt sig vilja rösta nej till en borgerlig regering.

Tyvärr är vänstern rätt duktiga på detta dubbelspel. Under hela förra mandatperioden (och tidigare) var de betydligt bättre på att spela dubbelt utåt än att åstadkomma någonting. Det är extremt mycket snack och ganska lite verkstad. Vi får väl se om det går hem hos folk, hitintills verkar det ha gått relativt väl tyvärr.

Ett av de största problemen har varit att vänstern varit ovilliga att samarbeta. De har i princip velat sitta i regering efter valet utan att göra några förberedelser. Jag tror det vore ett extremt stort misstag och någonting som skulle leda till handlingsförlamning och stora konflikter, men konflikter är ju vad vänstern är bra på så…

Det verkar just nu som om borgarna är på marsch när det gäller FRA-frågan. Se DN och Aftonbladet t.ex.

Min tolkning är att Folkpartiet har hittat någon form av kompromiss som man tillsammans med omfattande partipiskor tror ska kunna hålla ihop partiet. Kanske läckor de frågan nu för att se reaktionerna från medborgarna för att se om förslaget räcker.

Det går ju inte att veta vad förslaget verkligen innebär när man bara läser tidningsartiklar även om DNs artikel är ganska informativ. Tanken är att en specialdomstol ska få ta ställning till och godkänna ansökningar om att få avlyssna. Det är dock inte frågan om någon individuell prövning utan en mer specifik prövning jämfört med det tidigare helt obegränsade förslaget.

Det handlar om “vilken typ av trafik och varför” samt “trafik - vilka trafikstråk -” vilket gör det väldigt oklart. Det kan ju antingen handla om all trafik mellan två punkter eller trafik mellan vissa serier av IP-nummer eller något annat. Problemet med detta är att det fortfarande är extremt trubbigt. Trafik kan i princip ta vilken väg som helst, det är inte ens all trafikdata som kommer fram. Nu är jag ingen expert på nätverk eller nätverksprotokoll men det är ju ändå väldigt enkelt att packetera om trafiken och ändra IP-nummer m.m. Särskilt om domstol ska ta beslut om detta på ett rättssäkert sätt så blir det alldeles för långsamt för att inte regelmässigt kunnat gås runt av alla som har något att dölja. Vanliga människor kommer dock precis som vanligt i FRA-lagssammanhang råka illa ut.

Sedan återstår ju frågan om hur innehålet i all den trafikdata man kommer komma åt ska sorteras. Det är också mycket tveksamt om domstolen har expertis nog att avgöra det. Det är över huvud taget tveksamt om någon människa kan förstå vad så avancerade sökbegrepp som FRA använder får för konsekvenser och därmed kan förstå vem och vad som blir angripet av FRA.

Det finns massor av mer frågor men en väldigt viktigt fråga är vem som gör utsorteringen av det som FRA ska få tillgång till. Om FRA själva anses kunna göra utsoreringen är ju domstolsprövningen i praktiken onödig eftersom FRA hitintills visat väldigt lite intresse av att faktiskt följa de lagar som finns. (Detta är varför FRA över huvud taget inte bör få tillgång till trafiken alls.)

Det finns med andra ord en mängd svårigheter som vi som riksdagsledamöter måste kunna ta ställning till och som borgarna hitintills visat aktivt ointresse av att ens på något litet sätt beröra.

Det är helt uppenbart att det behövs en öppen process där medborgarna får en möjlighet att delta. Vad som inte behövs är att människor som inte verkar förstå vad integritet är (och än mindre verkar förstå hur datorer fungerar) sitter i slutna rum under stark tidspress och försöker hitta en lösning. Särskilt som syftet verkar vara att uppfylla någon sorts partinytta eller tillfredsställa sin irrationella terrorismfobi. (Den rationella rädslan för terrorism inser ju att terrorister faktiskt vet vad kryptering är.)

Istället vore det bättre att bara riva upp skiten och börja om från början. Se om det finns någon poäng med FRA. Se om det behövs signalspaning. Fråga sig vad syftet egentligen är. Se om det är effektivt att göra det i kabel. Osv. Detta borde helt enkelt göras i en parlamentarisk utredning där medborgarna ska kunna få stor insyn och ha möjlighet att bidra.

Billströms tafatta försök att elda upp stämningen mot invandrare är både skrämmande och patetiskt. Skrämmande att vi har en så usel minister och patetiskt därför att Sverigedemokraterna är så mycket bättre på eldandet att man undrar om Billström verkligen tror sig kunna komma ikapp. För att kunna vifta bort alla oss kritiker mot en inhuman flyktingpolitik har han dessutom få konkreta förslag i sin debattartikel. Istället är det lösa insinuationer om att gruppen invandrare (de är lika allihop!) är sådana som dräller runt och ställer till problem om inte riktiga svenskar ställer ordentliga krav på dem.

Frågan är dock vilka som omfattas av dessa krav egentligen? Vad ska han göra med de som inte lever upp till dem? Slänga ut dem? Gäller det även svenska medborgare som inte lever upp till kraven? Jag ställer dock inte upp på hans olika fjantkrav. Får jag leva i Sverige ändå? Svåra frågor om man håller på att bli bindgalen. (Annars är de ganska lätta att svara på.)

Förresten undrar jag vad han menar med att det inte finns någon rätt att vara arbetslös var man vill i landet. Ska regeringen upprätta särskilda läger där man får vara arbetslös? Ska vi inrätta arbetsplikt i Sverige? Är vi på väg att införa sovjet-metoder där alla måste ha arbete för att inte straffas?

Och vad är det egentligen för rättigheter invandrare ska lära sig om Sverige? De kan i varje fall glömma delar av tryck- och yttrandefriheten (två av våra fyra grundlagar) när Billströms regering härjat färdigt och med hjälp av Försvarets radioanstalt (FRA) dragit in meddelarfriheten och källskyddet

Jag hörde en liten del Reinfeldts sommartal på tv-nyheterna för ett par dagar sedan. Då förundrades jag, sa han verkligen något sådant? (Läser man tidningarna missar man ju sådant.) Nu fick jag precis tag i en ljudfil och kan bekräfta, han sa verkligen detta (jag har dock tagit bort alla stakningar):

“Det finns nya hot, det finns en komplicerad värld där ute där vi har anledning att försöka förstå, bland annat vad som nu sker och jag kan berätta en sak för er: Georgien, Sydossetien och Ryssland pekar alla på varandra - det är inte vi det är de. Om vi bara skulle ha det som enda källa då skulle vi inte förstå den här typen av konflikter. Just för att det kan komma att påverka Sverige just för att det är komplicerat att förstå, att i vår tid är det inte alltid som stater står emot varandra utan mer stater som faller ihop som är vår utmaning. Att försöka förstå det och i förlängningen på det sättet värna vår frihet vår öppenhet värna svenska liv, det är det försvarsunderrättelseverksamheten är tänkt att lägga grund för. Det tänker inte jag kompromissa med. Vi ska ha en fungerande grund för svensk säkerhetspolitik och det här är en utmärkt illustration av varför den behövs.”

Om vi går igenom detta steg för steg så säger han alltså följande:

1. Världen är komplicerad och där (ute i världen) har vi anledning att försöka förstå, bland annat vad som nu sker.
Det är alltså tydligen bara där ute i världen vi har anledning att försöka förstå? (Vore ju förödande för regeringen om vi förstod vad de gör på hemmaplan kan man ju hålla med om.)

2. Att om vi bara hade “Georgien, Sydossetien och Ryssland pekar alla på varandra - det är inte vi det är de” som enda källa skulle vi inte förstå den här typen av konflikter. Faktum är att den inte är en källa utan ett påstående. Om han menade att han själv med sitt uttalande var en källa så stämmer det ju, på många plan: Om vi bar hade Reinfeldts påståenden som källa skulle vi ha svårt att förstå den här typen av konflikter. Vi skulle ha svårt att förstå någonting alls faktiskt, men det är ju en annan sak…

3. Det svensk försvarsunderrättelseverksamhet är tänkt att lägga grund för är att vi ska värna vår frihet, vår öppenhet och svenska liv genom att försöka förstå att vår utmaning är att i vår tid är det inte alltid som stater står emot varandra utan mer stater som faller ihop.

Jag skojar inte. Det är sant!! Detta är vad vår statsminister säger!! Läs igen! Om jag inte visst bättre skulle jag tro att han var berusad. Det är ju skrattretande!

Det är alltså därför vi har FRA-lagen, för att Reinfeldt har tänkt att lägga grund för att vi ska försöka förstå vår utmaning, att stater faller ihop!

Men säg att alla svenska förstår att detta är deras utmaning, att stater faller ihop, då måste ju FRA-lagen vara helt onödig? Kanske är tanken att vi med hjälp av FRA-lagen ska lyssna av alla så att vi vet när de faktiskt har förstått? Hur ska lagen annars hjälpa till med förståelsen?

Och inte blir det bättre av att Reinfeldt är så usel på att få folk att förstå vad han faktiskt menar…

Nu när jag hämtat mig från hettan under Pride-festivalen tänkte jag passa på att fråga mig vems rättigheter vi egentligen diskuterar. Ibland pratas det om homosexuellas (eller HBT-personers) rättigheter. Det blir dock lätt missvisande. Det är t.ex. inte deras rätt att gifta sig vi diskuterar.

Ingen har såvitt jag vet föreslagit att det bara är homo- och bisexuella som ska få ingå äktenskap med en människa av samma kön. Det är alltså min (såsom såvitt jag ännu vet varandes heterosexuell) rätt lika mycket som alla andras. Att jag sedan inte just nu har lust att gifta mig med någon man har inte staten ett dugg med att göra.

Rättigheter är inte bara till för de som just för tillfället kanske nyttjar dem utan för alla. Det är viktigt för mig att veta att jag har rätt till en opartisk och rättvis rättegång i den händelse jag skulle bli stämd eller åtalad. Troligtvis kommer jag aldrig nyttja denna rättighet men icke desto mindre är det väldigt viktigt för mig just nu att vi alla har denna rättighet.

Mänskliga rättigheter är inte till för bara vissa grupper utan för alla!

Många diskuterar ju hur Miljöpartiet borde ställa sig till EU nu inför medlemsomröstningen. De allra allra flesta verkar vara eniga om att Miljöpartiets linje så länge vi är med ska bestå av en konstruktiv kritik. Det har också varit vår linje hitintills.

När jag gick med i partiet 1997 så tyckte jag att vi borde “respektera folkomröstningsbeslutet” (trots att jag var emot och skulle ha röstat emot om jag fått rösta). Vad jag insett på senare år är att man faktiskt måste ha en åsikt, en linje, och att denna linje ska baseras på värderingar och fakta och inte på vad som röstats. Självklart är det folkomröstningsresultatet som ska gälla (vi gick ju också med) men man måste få tycka annorlunda.

Så här långt senare har jag inte ändrat åsikt angående frågan om Miljöpartiet fortsatt ska tycka att Sverige borde lämna EU. Jag tycker det är den enda rimliga linjen. Många som tycker att vi borde ändra vår politik pratar om att EU gör så mycket bra. Jag vill i och för sig påminna om att EU även gör så mycket dåligt, men det har egentligen underordnad betydelse för mig.

Principiellt kan jag inte se att man kan vara för att Sverige är med i EU. EU är en överstatlig organisation som tar överstatliga beslut, beslut som därmed kan påverka svenska medborgare direkt utan omvägen via den svenska demokratin. Detta kan man tycka är helt ok om det hade varit så att EU hade varit en demokrati. EU har många demokratiska inslag men i grunden tycker jag inte man kan säga att det är en demokratisk organisation.

Det finns många anledningar, och bloggandet är inte rätt forum att utveckla dem alla så jag nöjer mig med en tydlig fingervisning. EU är uppbyggt kring fördrag mellan medlemsländerna. Dessa fördrag lägger grunden för hur EU fungerar, spelreglerna. Fördragen kan bara ändras om alla medlemsländer är överens. Problemet är att det inte bara finns spelregler i dessa grundläggande bestämmelser utan även mycket politik som väldigt många inte håller med om, som t.ex. idén att bekämpandet av inflation är det viktigaste målet.

I praktiken kan alltså t.ex. Luxenburg (eller Frankrike) sitta och blockera förändringar, oavsett vad alla andra medborgare i samtliga länder tycker så är de tvungna att rätta sig.

Detta kan inte vara en beskrivning av en demokrati. Alltså har vi en överstatlig organisation över den svenska demokratin som inte är demokratisk.

Om man ska dra det långt så avskaffar EU-medlemsskapet principiellt den grundläggande demokratin i Sverige.

Då spelar det ingen roll hur mycket bra EU gör, eller ens om de politiska aspekterna som inte kan ändras är bra. Det går inte att vara principiellt för ett svenskt medlemsskap i EU och samtidigt vara för demokrati i Sverige så som jag ser det. Men tänk om EU ändras då? frågar kanske någon. Om förutsättningarna ändras får man omvärdera sin ståndpunkt såklart, men ovanstående lär inte ändras på ett tag tyvärr. Borde vi inte driva på ändringar? frågar kanske någon annan. Jo, så länge vi är med, men principiellt går det som sagt inte att försvara EU-medlemsskapet.

Man skulle kunna fråga sig om man inte ska låta bli att se frågan principiellt och istället se på vilka beslut som fattas och vilka beslut som genomförs. Jag vet inte hur en sådan utgångspunkt skulle utfalla men jag menar att om man helt överger sina principer så finns det inte så mycket kvar.